Jag tror att vi behöver kunna bli mer flexibla och det gäller hela kedjan ända till industrin. Där ligger såklart en stor utmaning men vi kan inte annat än att anpassa oss till verkligheten. Det skriver Marit Bohlin, Hållbarhetschef Holmen Trävaror.
Det här är en personlig krönika. Skribenten svarar själv för sina åsikter och slutsatser.
För många år sedan när jag sommarjobbade på en av skogsägarföreningarna så inträffade ett intressant väderfenomen. En tromb gick fram i skogen. Den var ungefär 100 meter bred och gick fram flera kilometer. Ett gediget jobb tog vid att städa upp och rädda virke. Denna sommar var det dags igen. Ett telefonsamtal för någon vecka sedan som berättade att vägen till vårt skogsskifte var helt spärrad av träd. Bara ta tag i saken och åka dit.
Stora fullvuxna granar och tallar som bara från ingenstans ryckts upp och fallit. Mitt i skogen kunde vi med hjälp av drönare se hur klumpar av träd låg lite här och där. Där står man och kliar sig i huvudet och undrar hur man ska göra nu? Livet som skogsägare är minst sagt varierat. Något att trösta sig med att dock att plantorna som vi satte under våren ser mycket bra ut.
Vädret här i norra delen av Dalarna har varit gynnsamt med värme men också mycket nederbörd. Jag undrar hur det kommer se ut framöver och hur vi ska kunna anpassa vårt skogsbruk till olika typer av väder. Det är minst sagt utmanande och svårt att göra annorlunda med det vi vet idag. Kanske röjningen kan göras annorlunda för att skapa skog som är tåligare mot hårda vindar? Men å andra sidan kanske det är svårt att skydda sig mot just tromber som är så starka som denna.
Längre västerut någon vecka senare var det en liknande händelse men med betydligt starkare vindar och större omfång. En skogsägare fick över en hektar av sin skog nedblåst. Man kan ju inte annat än fascineras av naturens krafter.
Jag tror att vi behöver kunna bli mer flexibla och det gäller hela kedjan ända till industrin. Där ligger såklart en stor utmaning men vi kan inte annat än att anpassa oss till verkligheten. Jag har det själv som mantra att det enda vi vet är att allt är i ständig förändring. Det kan man också ha med sig i skogsdebatten.
Ingenting är statiskt och inte minst i naturen. Ett exempel som är aktuellt just nu är skogshallonen. De senaste kvällarna har ägnats åt att leta efter hallon. Det finns gott om dom men det gäller att hitta nya ställen. Våra vanliga ställen där har skogen nu växt och hallonen är undanträngda. Då får man leta reda på ett nytt hygge som har några år på nacken men inte för många, där ska det om man har tur finnas hallon. Alltså ständig förändring och ständig anpassning för oss som lever i, av och med naturen.
