I ett marknadsstånd står Erika Olsson och bjuder på korv och rökt skinka från den egna gården Onsberga i Sörmland.
Hon säljer även sörmländska produkter från Närsjö Gård och Stavtorps musteri. De tre gårdarna nätverkar sedan tidigare och turas under veckan om att vara på Centralen fram till lördag.
– Det är så roligt att vara här, vilket sug det är efter närproducerat! Alla frågar efter ursprung och om innehåll. En del tror inte riktigt på mig när jag säger att jag är bonde och att det är min mat jag säljer, säger Erika som till vardags föder upp grisar, får och herefordkor tillsammans med sin man.
Gården de bor på ligger några mil söder om Södertälje där de också har en gårdsbutik. Erika brukar även sälja sina varor på Bondens marknad på Södermalm. Hon har en trofast kundkrets och säljer numera allt sitt kött till restauranger och privatkunder.
Erika tycker att hon just nu surfar på en våg av ett nyvaknat intresse för mat och bönder.
– Det går löjligt lätt att sälja kött i Stockholm. Vi behöver bli fler. Det finns kunder till alla, oavsett om man är Krav-, eko- eller konventionell bonde. Huvudsaken är att man låter få kunden insyn i vad man håller på med.
– Vi var några som pratade i somras om hur svårt det var för bara några år sedan att bli sedd och inbjuden i olika sammanhang. Strax därpå ringer Jernhusen och undrar om jag vill vara med på Centralen - man ville göra något trevligt under höstlovet på temat närproducerat!
Även getbonden Eva Thoreson från Gålö i Stockholms södra skärgård blev uppringd och fick frågan om hon vill vara med. Hon säljer getost i olika varianter och smaker och får många frågor – bland annat om getterna och hur hon gör osten.
– Försäljningen har gått bättre än förväntat. Jag trodde att många bara skulle springa förbi.
Monica Sandström från Månkarbo i Uppland är en van marknadssäljare. Hon har bullat upp med olika syltburkar, safter och torkad svamp. Många stannar och provsmakar.
Trots sina 70 år åker Monica runt till olika marknader 150 dagar om året.
– Det är 26 år sedan som jag startade mitt företag Syltkrukan. Jag var agronom på Ultuna men slutade, jag ville göra något kul, säger hon och skrattar gott.
Enligt Monika var det ett bra beslut, företaget har gått bra och både sonen och sonhustrun är med och driver det. Snart är det dags att generationsskifta.
– Men jag kan nog hålla på ett tag till, morsan blev 102!