Skor sig på konflikter övertramp i tunnelbanan

Orättfärdig kritik mot skogsbruket används till allt från att sälja skor till att driva in medlemsavgifter. Den som hade olyckan att åka tunnelbana för några veckor sedan möttes av en jättelik kampanj med slagord mot skogsbruket. Det var reklam för skor av märket Icebug. Det är bekymmersamt av två anledningar. Dels budskapet om att skogen skövlas, dels, och inte minst, att man tror att det är ett vinnande argument för att sälja skor. Den här typen av kampanjer görs inte på lösa boliner. I grunden finns en analys och förmodligen en marknadsundersökning, där slutsatsen är att man vinner på att hänga ut skogsägarna. Logiken är densamma som för medvetna konspirationer på sociala medier. Viktigast är att få många följare.  Ändamålet helgar medlen. Det är en gren av samma träd som cementerar konflikten med flera miljöorganisationer. Det finns egentligen inget intresse av att komma överens eftersom motsättningarna gynnar rekryteringen av medlemmar. 

Forskning och fakta som inte passar in i hotbilden förbigås, exempelvis en färsk analys av skogens utveckling under 100 år. Den har blivit möjlig tack vare att data från Riksskogstaxeringen digitaliserats. Analysen visar att andelen grova gamla träd ökat väsentligt efter en period med hyggesfritt skogsbruk, 1926–1957. Efter det att dagens politik infördes för några årtionden sedan har avverkningstrycket mot gamla träd sjunkit markant och vi får fler lövträd. Vi har alltså mycket fler gamla träd, över 120 år, än för hundra år sedan. En annan grundbult som gärna förbises är att ett produktivt skogsbruk, med bra tillväxt, är mest effektivt för att mota klimateffekten. 

Det retoriska motargumentet är att mycket av skogen går till kortlivade produkter och att vi måste dra ner på konsumtionen. Det kan man i och för sig hålla med om, exempelvis klarar vi oss med färre köp av skor, men att dra ner konsumtionen är ingen lätt manöver. Effekten av att bromsa skogen blir att betong ersätter trä och plast ersätter papper. Och hur det nu än är har vi nytta av mjukpapper, pappersförpackningar, bioenergi och andra kortlivade produkter. En tänkvärd ledare i Östersundsposten (den 27 oktober) handlar om hur miljörörelsen i praktiken är lobbyister för oljeindustrin. Reklamen i tunnelbanan bekräftar att det, goda argument till trots, är ett kärvt opinionsläge. Det är tröstlöst att försöka bemöta påhoppen, då är det bättre att sätta sin egen agenda. På det hela taget finns ändå en insikt hos den breda allmänheten och inte minst hos riksdagspartierna om skogens möjligheter.

För övrigt gör Icebug reklam på sin webbplats med fotomodeller ute i skogen. De är påtagligt nöjda med sin omgivning som är en typisk produktionsskog med gran. Det är lätt att tappa fotfästet.