Ett forskningsprojekt vid SLU Skara har visat att köttproduktion kan bli betydligt mer lönsam när mindre enheter slås samman till mer rationella betesmarker. Men det kan vara lättare sagt än gjort i praktiken, enligt Karl-Ivar Kumm, docent i jordbruksekonomi vid SLU Skara.
Karl-Ivar Kumm har studerat gårdar i skogsbygder som stängslat in små spridda betesmarker och åkrar tillsammans med mellanliggande skog för att få större fållor och mera bete.
– Kalkylerna visar att 20 dikor som betar på små betesmarker inte kan betala kostnaderna för arbete, vinterfoder och byggnader. 50 dikor som betar i stora rationella fållor kan däremot betala alla kostnader och dessutom ge ytterligare drygt 1000 kronor per hektar betesmark och år. För större besättningar kan lönsamheten bli ännu bättre.
Köttproduktion i stora fållor kan enligt Karl-Ivar Kumm även vara betydligt lönsammare än granplantering, förutsatt att nuvarande EU-stödnivåer och miljöersättningar blir bestående.
– Därför kan det vara en idé att omvandla skog till betesmark efter slutavverkning.
Men det finns flera hinder för att skapa den här typen av betesfållor, exempelvis spridd bebyggelse och vägar. I skogsbygd med många små gårdar faller en sammanslagning om en markägare inte är intresserad.
Ett annat hinder är rädslan för skogsskador.
– Rädslan är till viss del befogad eftersom betande kor historiskt har skadat skog. Men det var på den tiden de endast hade tillgång till skogsbete.
