Jag önskar mig en mötesagenda för skogsägare

Kära tomten! Jag önskar mig en mötesagenda för skogsägare i julklapp. En mötesagenda som handlar om skog och skogsbruk där människor kan få delta och prata fritt. Möten där människor är glada över att ses, inte rädda eller arga. Sådana möten vi hade förut. Om röjning, föryngring och våtmarker. Om skogsbruksplan, vägunderhåll och gallringsmallar. Om skogsekonomi, grotuttag och säkerhet. Ja, jag skulle till och med kunna tänka mig att titta en halvdag på en sprillans ny skördare – ni vet sådant där som alltid drar. 

Den intensiva skogsdebatten har fört våra mötesplatser mot monokultur. Lite är vi skyldiga själva. Allt vi pratar och skriver om och allt vi lyssnar på handlar om att det vi älskar är hotat. Om att det generationen före oss gjorde, det vill säga ingenting, var rätt. Att det vi gör är fel. Att vi inte kommer att ha något att lämna över till dem som kommer efter.

Dessutom har skogsdebatten gjort skogen svartvit. Polarisering kan vi också kalla det. Antingen tror du på trakthyggesbruk eller hyggesfritt. Gammelskog eller skogsskövling. Vara skogsägare eller vara miljöengagerad. Klimathot eller kolsänka. Skördarförare eller skogsbadare. Frihet under ansvar eller statlig konfiskering. Ekonomi eller ekologi. Skogens gröna guld eller skogens sista strid. Plantageskog eller urskog. Men tänk att det finns en annan verklighet. Ute i den verkliga verkligheten alltså. Där ryms gammelskog bredvid en föryngringsyta med överståndare som sett stormarna komma och gå. Oröjda marker där björkarna växer som i en park och granmattor som breder ut sig i undervegetationen och – ser man på – är det inte en hoper knärötter som mot alla odds trivs just där. Högstubbar som lämnats med flit, liggande död ved som långsamt ger liv åt tickor och skalbaggar.

Tjärbottnar och husgrunder där ingen som lever nu minns någon som minns en tid då någon faktiskt bodde där. Sälg som människohand hjälpt med bugningen ner mot ån så att fisken får lite extra mat. Älglegor, tjädertallar och rävgryt. Lodjursstigar, ringhack och köcksicken, som vi kallar lavskrikan, på besök. Svart trumpetsvamp i torken, lycocell på kroppen och egen kompost sedan 1800-kallt. Uppsiktsjägaren som fick en röjsåg i konfirmationspresent. Motorsågskörkort och yogamatta. Solceller och bergvärme fast man har egen skog. Medlemskort i STF, SNF och LRF. Kooperatör med sameblod och 104 SCA B. Klackeskor och pannlampa – ibland på en och samma gång. Jag vet inte hur det är med dig men jag tänker fortsätta vägra vara antingen eller. Även som skogsägare. Dessutom klär jag inte i vare sig svart eller vitt. Inte skogen heller.