Mörka moln över landets skogsägare
I dag har vi en extrem situation i svenskt skogsbruk, skriver Anders Pettersson.
Det här är en personlig krönika. Skribenten svarar själv för sina åsikter och slutsatser.
Vi lever i orostider. I det globala perspektivet har hot om krig och klimatkatastrofer ökat markant. I den mindre skalan finns det annat som kan störa tryggheten. Här tänker jag på att Sveriges skogsägare har gått från att känna sig säkra på att besitta rådighet över sin egendom till att i dag leva med en konstant risk att när som helst berövas tillgångar utan kompensation.
Det som skett nyligen är att ett sentida tillägg till grundlagen beträffande egendomsskydd tolkats av hög domstol på så sätt att skyddet i vissa fall har begränsningar. Exempelvis så sägs det inte längre vara självklart att en markägare är berättigad till ersättning om intrånget har en koppling till miljö. Var höll skogsnäringen till när denna lagändring antogs?
Det yttersta ansvaret för förändrade lagar och bestämmelser har förstås våra folkvalda. Hur är det egentligen med konsekvensanalyserna? Jag har exempelvis svårt att tro att 1990-talets politiker såg de fulla effekterna av den miljöbalk som infördes då. Förvisso har väl en del EU-direktiv tillkommit sedan dess. Men sker sådant måste politiken ha modet att justera i.
I dag har vi en extrem situation i svenskt skogsbruk. I samband med en avverkningsanmälan kan i princip vem som helst tvinga in en markägare i en långdragen domstolsprocess. Det räcker med en påstådd observation av en fågel som kan bedömas missgynnad på nationell nivå.
Markägaren anses också ha en bevisbörda och en undersökningsplikt för att den skog som hen brukar inte innehåller något skyddsvärt. Inte sällan är det ortodoxa nationella tolkningar som skapat de allra största problemen.
Vad borde då göras för att bringa ordning i detta kaos? Centralt är att lagändringar måste till för att återskapa tryggheten i ersättningsfrågan. Regionala bevarandenivåer måste också läggas fast och balanseras mot anslag. Därefter bör endast ytterst exklusiva oupptäckta skogsarealer tillföras. Övrig skog ska brukas oavsett eventuella nya artfynd. Punkt.
Vi får se om den nya skogsutredningen kan förbättra något av situationen. Utredaren är av toppklass men direktivet är komplext. Tyvärr undantogs också en central del av dagens problematik från att utredas, artskydd och intrångsersättning ska ses över separat.
En annan utredning av stor betydelse är den som pågår inom den så kallade grundlagskommittén där bland annat ovan nämnda egendomsskydd ska ses över. Vidare berörs landets norra hälft av Renmarksutredningen där renskötselns rättigheter ska balanseras mot annat i en ny rennäringslag. Även här finns fog för oro hos markägare.
Anders Pettersson, skogsförvaltare, Sorsele