I Oviken strax söder om Östersund i Jämtlands län har Per Erikssons familj drivit lantbruk sedan fem generationer tillbaka. Men nu har den dåliga lönsamheten inom mjölkproduktionen och årets foderbrist slagit alltför hårt mot gården.
– Ja, jag har lämnat in en konkursansökan. Jag kan inte få någon hjälp från banken för att klara det och nu har jag för lite foder, säger Per Eriksson till Land Lantbruk.
Han berättar att den dåliga lönsamheten som funnits inom mjölkproduktionen i många år så klart har påverkat hans verksamhet, men att sommarens torka också påverkat i stor utsträckning.
– Jag har haft runt 120 kor, men nu har jag bara foder till 80 och har fått slakta ut i sommar, så nu beslutade jag mig för att lägga ner. Jag måste ha fullt i ladugården för att det ska fungera.
Per Eriksson räknar med att de ökade foderkostnaderna för hans gård landar på mellan 500 000 och 600 000 kronor. Därför är de runt 70 000 kronorna som han får i krisstöd från staten bara en droppe i havet.
– Det är löjliga pengar i sammanhanget, jag skulle behöva det tiodubbla för att täcka kostnaderna. När jag räknat ut de verkliga ökade kostnaderna så ligger det på 70 öre per kilo mjölk. På ett år är det nära en miljon kronor. Då räcker 70 000 ingenstans. Det som skulle kunna rädda oss är ett banklån, säger han.
Banken har dock sagt nej till ytterligare lån för att Per ska kunna fortsätta sin verksamhet.
Per Eriksson har drivit familjegården sedan 1999. Han berättar att det känns tungt att inte kunna fortsätta.
– Ja, det är tråkigt så klart. Det värsta är ovissheten kring vad som ska hända med gården, säger han och fortsätter:
– Jag har hållit på med detta i hela mitt liv. Det är det man brunnit för och tyckt om att göra så nu vet jag inte vad jag ska hitta på, det får framtiden utvisa.