Många tycks ha missuppfattat förutsättningarna för böndernas torkstöd, skriver LRF:s ordförande Palle Borgström. Både LRF:s och Jordbruksverkets mål har varit att få ett stöd som kan betalas ut så fort som möjligt.
Det här är en debattartikel. Skribenten svarar själv för sina åsikter och slutsatser.
Mattias Goldmann och andra kritiker har tyvärr missuppfattat förutsättningarna för ett snabbt och nödvändigt krisstöd till Sveriges lantbrukare.
Jordbruksverket hade två vägar att gå. Att antingen välja ett stöd som snabbt kunde fördelas med så rättvis fördelning som möjligt. Eller att välja en detaljreglerad variant som måste räknas ut gård för gård, med krångligt ansökningssystem och då dessutom i slutänden kräva EU-kommissionens godkännande i förhållande till EU:s stränga krav kring statsstöd.
Både LRF:s och Jordbruksverkets mål är att stödet måste kunna utbetalas så snabbt som möjligt eftersom många lantbruksföretag står inför en likviditetskris redan nu. Stödet bör utformas med så enkel administration och så rättvis fördelning som möjligt och undvika en tidskrävande, och osäker, EU-process.
Därför rekommenderar Jordbruksverket att stödet använder Skatteverkets redan utarbetade rutiner för utbetalning. Med dessa fakta på bordet var det enkelt för LRF att stödja Jordbruksverkets förslag där stödet baseras på förbrukad diesel.
En utbetalning enligt skattereduktion för dieselförbrukning står inte i strid med statsstödsreglerna och hamnar heller inte inom de minimis-reglerna och ger därför chans till en snabb utbetalning inom Skatteverkets utarbetade rutiner. Med detta förslag blanda endast den svenska regeringen och riksdagen in.
Det blir nämligen den kommande regeringen som får ta ställning till Jordbruksverkets olika förslag. Kritiken inriktas bland annat att stödet legitimerar negativ miljöpåverkan. Men eftersom förslaget bygger på redan förbrukat diesel så innebär det inte ett incitament för ökat körande. Självklart vill LRF inte att de lantbrukare som redan använder framtidens fossilfria bränslen inte ska missgynnas.
På längre sikt, när det finns en fungerande marknad för biobränslen, så vill vi ju att hela lantbruket ska gå övergå till fossilfritt. Vi har därför Jordbruksverkets uttalade stöd när vi bearbetar regeringen för att även de som kört på fossilfritt ska ha möjlighet att göra en stödansökan.
Alternativet, att ta fram helt nya och detaljreglerade förslag till utbetalningssystem, för att stödet om möjligt ska bli ännu mera rättvist, hade inneburit att regering, riksdag, Jordbruksverket och sedan EU-kommissionen blandats in. Det ställer krav på mycket komplicerade ansökningsblanketter ned på gårdsnivå.
Och för att ens komma dit så krävs det först en lång, krånglig och mycket osäker EU-process som måste ta sig hela vägen genom systemet för statsstödsregler.
Med denna vetskap så känns vår rekommendation som den bästa vägen för Sveriges bönder.
Palle Borgström,
Förbundsordförande LRF
