Minskat strandskydd bra för en levande landsbygd

I en ledare i Dagens Industri (DI), i augusti, framkommer andra siffror. I Sverige har vi mer än 42 000 mil stränder vilket är jordens omkrets tio gånger om. Därtill har vi 527 000 kilometer vattendrag. Med 100 meter strandskydd gånger 2 får vi 10,5 miljoner hektar. Om vi sedan lägger till alla små vattendrag får vi minst lika mycket till. Men än är det inte slut på stolligheterna. På flera håll i landet anser länsstyrelserna att det är nödvändigt att utvidga strandskyddet till 300 meter. Då lägger vi till cirka 490 000 hektar till eländet. Vad ska samhället med all denna mark till?

Runt om i landet på kommuners byggnadsnämnder jobbar man med att få sommarstugeägare att installera reningsverk med infiltration för avloppet för att säkerställa miljön runt sjöarna. Detta talar ju för att det går att bygga strandnära. Visst kan man tycka att ett strandskydd på 30 meter skulle lösa problemen.

Om vi tar alla svenskar, tio miljoner, och placerar dem utmed våra stränder, kuster, floder, bäckar, kobbar och öar. Hur tätt kommer vi att stå utmed våra vattendrag? Jag har svårt att tro att vi kommer att se nästa person i ledet utan kikare eller ens då.

Jag tror ju inte att det kommer att poppa upp stugor längs våra stränder som om det vore svampar. Men för landsbygden ska hållas levande borde ett minskat strandskydd vara viktigt. Det borde ligga i statsmaktens intresse.

Vi får inte glömma att när som helst kan trafikverket, elbolag och teleföretag bygga järnväg, landsväg, dra en ny sträckning av en ledning eller bygga telemaster, nära eller längs med vattendrag just för att det är för allmänhetens bästa. På ställen där vi själva skulle vilja bygga oss ett hus men nekas med hänvisning till strandskyddet. Entreprenörerna är ju de som tjänar mest på detta planekonomiska synsätt på äganderätten. Men vi får heller inte glömma att de drivs som aktiebolag med vinstintresse. Så det gäller att trycka på för en skälig ersättning vid allt intrång på vår äganderätt.

undefined