– Vi får inte tro att kalhyggesfritt skogsbruk är frälsningen för naturvården, sade Anders Dahlberg från Artdatabanken när Naturskyddsföreningen presenterade sin rapport ”Skogsbruk utan kalhyggen” i Stockholm.
Anders Dahlberg är försiktigt positiv till skogsbruksmetoden, men menade samtidigt att kunskapen om och erfarenheterna av kalhyggesfritt skogsbruk i Sverige än så länge är för liten för att kunna dra några långtgående slutsatser om metoden. Kalhyggesfritt skogsbruk är heller inte så utvecklat när det gäller tillämpning i tallskog, menar han.
Kalhyggesfritt skogsbruk tycks också missgynna vedlevande svampar jämfört med det konventionella skogsbruket. En förklaring till det är att kalhyggesfritt brukar innebära att man är inne i skogen och kör oftare än vid traditionellt skogsbruk, menar han.
Ylva Birkne som jobbar med skogens sociala värden på Skogsstyrelsen sade, som svar på en direkt fråga, att uppskattningsvis 10 procent av Sveriges produktiva skogsmark skulle kunna vara lämplig för kontinuitetsskogsbruk. Att skogsbruksmetoden innebär att det alltid står kvar träd i skogen behöver inte per automatik innebära att det även står kvar naturvärden, menade hon.
Skogsingenjören Martin Jentzen, som sedan ett drygt år tillbaka erbjuder konsulttjänster i kalhyggesfritt genom företaget Silvaskog, ser inga större begränsningar med den alternativa skogsbruksmetoden:
– Jag skulle vilja säga så här, att vi skulle kunna bedriva kalhyggesfritt, eller naturnära skogsbruk, på all den produktiva skogsmarksarealen i Sverige. Men skogen kommer då att se olika ut beroende på i vilken typ av skogsmarker man är.
undefined
undefined