Bland Sveriges över 300 000 skogsägare är intresset för att ställa om till mer naturnära metoder stort. Samtidigt verkar Tidöregeringen i motsatt riktning för en ytterligare intensifiering av kalhyggesbruket, skriver Daniel Helldén och Amanda Lind, språkrör för Miljöpartiet.
Det här är en debattartikel. Skribenten svarar själv för sina åsikter och slutsatser.
Skogen är en central resurs för Sverige men dagens intensiva kalhyggesbruk behöver förändras. Biologisk mångfald i skogen minskar och myndigheter larmar om att nuvarande skogspolitik är otillräcklig för att miljömålen ska kunna nås. Den påstådda valfriheten för privata skogsägare är i praktiken rejält begränsad. De stora skogsbolagen har i princip monopol på all rådgivning, till nackdel för de enskilda markägarna som slussas in i en kalhyggesmodell som långt ifrån alltid värnar om markägarens intressen och lönsamhet.
Under den senaste tioårsperioden har skogens klimatnytta dessutom minskat drastiskt. Det beror dels på torka och insektsangrepp, dels på rekordhöga avverkningsnivåer. Nu syns en ökning av upptaget, till följd av bättre tillväxt och minskade avverkningsnivåer, men vi kan inte ta den för given. Den långsiktiga trenden mot minskad inlagring kräver att vi agerar.
Forskningen är numera tydlig: För att nå klimatmålen måste omloppstiderna förlängas, avverkningsnivåerna minska och en större del av virket användas till långlivade produkter. Samtidigt finns ett stort behov av att öka den biologiska mångfalden liksom skogens motståndskraft mot klimatförändringar – det görs genom förändrade brukningsmetoder.
Andra partier sprider gärna nidbilder av Miljöpartiets politik men det gynnar inte en saklig diskussion om skogspolitiken. Våra förslag handlar inte om att sluta bruka skogen utan om att styra mot att bruka den klokare.
Miljöpartiet föreslår flera reformer för att stärka möjligheterna för Sveriges skogsägare:
1. Bonus malus-system för skogsbruk. I dag saknas styrmedel för att stimulera omställning till mer naturnära skogsbruk. Vi vill införa ett bonus malus-system som ger en bonus till uthålliga skogsbruksmetoder och lägger en avgift på stora kalhyggen med låg miljöhänsyn.
2. Klimatavtal i skogen. I dag görs allt fler avverkningar innan skogen uppnått rekommenderad slutavverkningsålder. För att maximera kolinlagring och andelen virke lämpligt för långlivade produkter behöver träden växa sig större innan de avverkas. Genom klimatavtal vill vi att skogsägare ska kunna få ersättning för mängden koldioxid som lagras in, mot villkoret att skogen inte avverkas förrän en bra bit över rekommenderad avverkningsålder nåtts.
3. Ökad valfrihet för skogsägare. Det behövs alternativ för den markägare som vill påbörja omställningen till mer varierade och hyggesfria metoder men som har räknat med vinsten från en slutavverkning, exempelvis för ett generationsskifte. Vi föreslår att skogsägare ska erbjudas ett förmånligt statligt skogslån motsvarande värdet av den planerade slutavverkningen. Lånet kan betalas av genom ett aktivt hyggesfritt skogsbruk. Vi vill även ge Skogsstyrelsen i uppdrag att jobba uppsökande med rådgivning om klimatanpassning och hyggesfria metoder för att råda bot på den allt för ensidiga rådgivning som skogsbolagen erbjuder.
Bland Sveriges över 300 000 skogsägare är intresset för att ställa om till mer naturnära metoder stort. Samtidigt verkar Tidöregeringen i motsatt riktning för en ytterligare intensifiering av kalhyggesbruket.
Det är dags för en skogspolitik som rustar Sveriges skogar och skogsbruk för framtiden och som stöttar den snabbt växande rörelsen av skogsägare som vill ställa om till ett mer uthålligt skogsbruk.
Daniel Helldén, språkrör för Miljöpartiet
Amanda Lind, språkrör för Miljöpartiet
