Den lilla kärnan av militanta djurrättsaktivister har lärt sig av domarna från 2014 och är därför svårare för polisen att lagföra. Det är den huvudsakliga förklaringen till att förföljelsen av enskilda lantbrukare har ökat.
När tre av de ledande personerna inom den militanta djurrättsrörelsen 2014 dömdes till längre fängelsestraff handlade det om brott som mordbrand, gravskändning och grova olaga hot.
Graden av misstankar gav polisen då möjlighet att använda det man kallar tvångsmedel, vilket kan vara avlyssning av telefon- och datatrafik. Det blev avgörande för att kunna spana och samla bevis mot aktivistgruppen.
Den gången var det regional kriminalpolis som med hjälp av dåvarande Rikskriminalen bedrev utredningen. Då som nu var brottsligheten koncentrerad till Västsverige. Efter att de misstänkta hade frihetsberövats upphörde mer eller mindre de djurrättsrelaterade brotten.
– Det är klart att vi har en väldigt god bild av vilka individer det är som ligger bakom denna brottslighet. Vår underrättelseverksamhet har rullat på precis som tidigare. Det handlar om ett fåtal individer, säger Mats Bergström, polisområdeschef i Skaraborg.
En viktig skillnad mot utredningen för fem år sedan är att det på senare tid oftast har handlat om brottsrubriceringar som ofredande, skadegörelse, egenmäktigt förfarande och olaga hot. De har ett lägre straffvärde och gör det svårare för polisen att tillgripa tvångsmedel.
Mats Bergström vill inte säga det rakt ut, men de militanta aktivisterna har bytt taktik och lärt sig utnyttja samhällets spelregler så långt det är möjligt.
– Man kan likna det vid mobbing över tid och i vissa fall ställs lantbrukarnas hemfridsrätt mot yttrandefrihet och demonstrationsfrihet, säger Mats Bergström.
När det gäller förföljelser av en djurhållare i Halland hanterades de av lokalpolisområdet och i det fallet bör polisen rannsaka sig själv, enligt Mats Bergström.
- Vi borde tidigare ha gått in med ett mer omfattande regionalt stöd, säger han.
Vedertagna brottsrubriceringar passar inte heller alltid in. Olaga förföljelse, eller stalking i dagligt tal, syftar till att lagföra en person som systematiskt trakasserar någon annan och kan ge fängelse i upp till fyra år. Men när det som i djurrättsfallen handlar om en grupp av personer som inte bara förföljer enskilda djurhållare utan även deras anhöriga, blir brottsrubriceringen mer svåranvänd.
– Under hösten har det tagits beslut av vår högsta regionledning att intensifiera vår regionala samverkan. För att nå lagföring kommer vi även att behöva öka samarbetet över regiongränserna och använda alla de verktyg vi har precis som vi gör mot annan organiserad brottslighet, säger Mats Bergström.
Det har aldrig funnits någon brottskod för djurrättsrelaterade brott och därmed finns inte heller någon statistik över brottstypen. För några år sedan fanns däremot under en kort tid en händelsekod som användes i polisens interna ledningssystem men den används inte längre.
Land Lantbruk har utan framgång varit i kontakt med polisens nationella presscenter för att få en förklaring till varför händelsekoden togs bort. Enligt uppgift till Land Lantbruk kan förklaringen vara att man hos polisen ansåg att den kunde utgöra en åsiktsregistrering. Det har inte heller gått att få polisen att klassa det som hatbrott med djurrättsmotiv.
