Alla som tar ansvar för en hållbar matproduktion ska kunna få betalt för de kollektiva nyttigheterna som deras ansvar, jobb och liv medverkar till. Det skriver företrädare för Miljöpartiet i ett debattinlägg.
Det här är en debattartikel. Skribenten svarar själv för sina åsikter och slutsatser.
TV-programmet om paret Marie och Gustav Mandelman och deras liv på landet, med djur, odlingar och kunskaper om självförsörjning har visat sig väldigt populärt. Programmet prisas och hyllas på galor och får människor att både drömma om och planera lustfyllda odlingar.
Vi är själva ganska övertygade om att programmet om Mandelmans visar på värden, mer än underhållning och romantiska landsbygdsdrömmar. Det handlar i mångt och mycket om cirkulär ekonomi, om glädje och en önskan om att kunna ta ansvar för livet. För visst vill vi att maten ska produceras på ett etiskt ansvarsfullt sätt, och att människor som ägnar sitt liv åt att odla och föda upp djur och sköta planeten utifrån de ekologiska principerna ska vara många. Inte bli färre!
Alla som också tar ansvar för en hållbar matproduktion ska kunna få betalt för de kollektiva nyttigheterna som deras ansvar, jobb och liv medverkar till. Jobbet som sker görs för fler än för sig själva, och i samklang med bin, daggmaskar och tordyvlar.
Världens jordbrukare skiljer sig åt. En del bönder har ett fåtal djur och lite mark, andra driver stora gårdar, med eller utan djur. En del jordbruksföretag har satsat och investerat hela livet och har maximalt med resurser. Pengaekonomin styr vår livsmedelsproduktion och världens bönder till allt större enheter och allt mindre hänsyn till kollektiva nyttigheter.
Världens mjölkproduktion koncentreras till så stora gårdar att det inte längre kan kallas för gårdar utan mer är industrier med kor som producerar mjölk. Det blir svårt att ha djur på bete när enheterna blir för stora. Det blir problem med koncentration av gödsel för spridning i närområdet. Investeringar i modern teknik driver effektiviteten framåt. Lån, investeringar och rådgivning för ökad produktion – allt kan vara befogat – men var går gränsen för det hållbara, och vad kommer våra ekosystem att klara av?
Jordbruket borde inte förknippas med problem, det borde vara den självklart positiva kraften för utveckling av hållbara system, med produktion enligt ekologiska principer. Fler jordbruk ger produktion närmare till fler. Med möjlighet att producera egen energi och cirkulära system där återvinning av näringsämnen är självklart. Jordbrukets stöd behöver fokusera mer på att stödja hållbar produktion och kollektiva nyttigheter, det i sig blir mindre sårbart och mer av Mandelmann-stil.
Anna Hildebrand, Östersund
Tina Ehn, Sotenäs
Miljöpartiet de grönas landsbygdsnätverk
