Matkedjan som förlorade sin själ
Matkedjan Hemköp har gått bort sig i en populistisk satsning på hållbarhet, som ekar ihåligt. Det menar Kerstin Davidson i veckans ledare.
Det här är en ledarartikel skriven av Land Lantbruks ledarskribenter. Land Lantbruk är LRFs medlemstidning och partipolitiskt obunden.
En artikel i förra veckans Land Lantbruk, om matkedjan Hemköps initiativ att börja placera vegorätter i köttdisken med syftet att inspirera fler att välja vegetariskt, vållade intensiv debatt på nätet. Köttätare och bönder irriteras över Hemköps pekpinnar, medan veganer rycker ut till försvar för kedjan.
Historien om Hemköp är den om livsmedelskedjan som förlorade sin själ. Under dalkarlen Nils-Erik Johanssons ledning profilerade kedjan sig i början av 1990-talet med kvalitet, man slopade extrapriser och satsade på svenskt och närproducerat. Hemköps kampanjer gick i bräschen för skapandet av den svenska modellen för djuromsorg. Kedjan marknadsförde sig med bilder av kor på bete och grisar på guldgul halm.
Kedjan var före sin tid, 1990-talets matdebatt handlade mest om hur priserna skulle pressas. Ändå gick Hemköps satsning hem, kanske framför allt hos de konsumenter som såg mer till kvalitet än till lågt pris:
"Vi köpte kött från bönder med frigående djur, sa nej till extrapriskampanjer och växte så det knakade. Det var en fantastisk tid", sa Nils-Erik Johansson när han i samband med sin 80-årsdag intervjuades i Dalarnas Tidningar.
Senare, när Axfood stärkte greppet om Hemköp, skedde omstruktureringar och satsningar på en mer effektiv, strömlinjeformad butikskedja. Svenskprofilen tonade bort och kedjan har i många år fört en tämligen anonym tillvaro. I dag har Hemköps fallna mantel plockats upp av Bergendahls butikskedja City Gross, som bara har svenskt kött i färskvarudiskarna.
Under Nils-Erik Johanssons tid bars kedjans kampanjer av ett engagemang som kändes äkta. Dagens satsning andas snarare populism, ett försök att profilera sig genom att flörta med nya trender. Hållbarhet är ett begrepp som alla svänger sig med, läs gärna Per Frankelius intressanta artikel på nästa uppslag. Och är det i längden verkligen mer hållbart med falafel av kikärtor från Mellanöstern eller med quorn, en mögelsvamp industriellt framställd i England, än med kött från svenska betesmarker?
Om Hemköp menar allvar med sina ord om hållbarhet borde man börja med att städa bort kött från andra världsdelar ur köttdiskarna. Ska Sverige vara långsiktigt hållbart måste vi kunna producera vår egen mat, utifrån de resurser vi har här.