Märkligt tyst om bondeprotesterna i allmänmedia
Klimatomställningen gynnas knappast av att matproduktionen tvingas bort från Europa till länder med slappare regelverk, skriver Lars Anders Johansson.
Det här är en personlig krönika. Skribenten svarar själv för sina åsikter och slutsatser.
Bondeprotesterna i Europa angår oss alla. Läsare av Land Lantbruk känner till de traktorkaravaner och manifestationer till stöd för lantbrukets villkor som sedan december har varit ett återkommande inslag i flera europeiska länder. I de stora svenska medierna har det dock varit märkligt tyst.
När Europas lantbrukare nu tar till medeltida metoder för att visa sitt missnöje med en europeisk jordbrukspolitik som skiftat fokus från att främja lantbruket till att undergräva det, är det för att prislappen för decennier av maktkoncentration till Bryssel. Centralisering och politisk styrning är ett tveeggat svärd. Stödprogram och subventioner är trevliga när man kommer i åtnjutande av dem, men de kommer ofta med ett pris som inte sällan betalas långt senare. Priset är ett minskat oberoende som på sikt kan visa sig vara ett existentiellt hot.
När den gemensamma jordbrukspolitiken infördes i den nya unionen var syftet att främja kontinentens egen matproduktion. Genom subventioner och tullregler skulle det egna lantbruket gynnas gentemot importerade varor. Med åren skulle det innebära en förskjutning av makt, från marknaden (och lantbrukarna själva) till politiken och från medlemsländerna till Bryssel.
Idag har länder som tidigare varit nettomottagare inom den europeiska jordbrukspolitiken, som Frankrike, blivit nettobetalare, och lantbrukare över hela unionen dignar under en ständigt växande regelbörda. Unionens ambitiösa klimatmål kan få förödande konsekvenser för lantbruket, inte minst avseende internationell konkurrenskraft.
Trots att det hållbarhetsbegrepp som numera är på allas läppar präglas den politik som motiveras med den allt överskuggande klimatomställningen påfallande ofta av en öronbedövande kortsiktighet.
Lantbruket borde betraktas som en självklar del av lösningen i den omställning som de flesta är överens om. Tyvärr präglas debatten, och många av de förslag som lagts fram, av den radikala klimatrörelsens perspektiv där lantbruket snarare framställs som ett problem som behöver bekämpas.
Klimatomställningen gynnas knappast av att matproduktionen tvingas bort från Europa till länder med slappare regelverk. Inte heller vore det till gagn för den biologiska mångfalden om odlings- och beteslandskapen tilläts växa igen. De senaste årens bryska uppvaknande ur den säkerhetspolitiska Törnrosasömnen borde också ha lärt oss något om betydelsen av en hållbar livsmedelsförsörjning.
Det finns skäl att lyssna på de europeiska lantbrukare som sprider gödsel och bränner däck.
Lars Anders Johansson, journalist och författare