Vi vill att markägare ska få rätt ersättning
När mark behövs för infrastrukturprojekt måste lösningar hittas som balanserar både jordbrukets och samhällets behov. Det skriver företrädare för LRF Skåne, LRF Jönköping och LRF Sydost.
Det här är en debattartikel. Skribenten svarar själv för sina åsikter och slutsatser.
Utmaningarna för Sverige har kanske aldrig varit större. Beredskapen måste höjas. Självförsörjningsgraden av mat, biomassa och energi ska öka. Infrastrukturen behöver byggas ut. Försvaret ska rustas upp.
Mark behövs för infrastrukturprojekt, bostäder, näringsverksamheter och livsmedelsproduktion. Men marken är en ändlig resurs och utan livsmedelsproduktion blir det absolut ingen mat på bordet. Fungerande infrastruktur är samtidigt avgörande för de gröna näringarna – både för att transportera insatsvaror och för att livsmedel och skogliga produkter ska nå konsumenterna.
För att klara detta måste berörda aktörer samarbeta och hitta rimliga lösningar för alla parter. Många gånger tappas markägarnas perspektiv bort. När nya infrastrukturprojekt planeras tas det inte alltid med i beräkningarna att de gröna näringarna står för mycket av svensk beredskap när det gäller livsmedel och produkter från skogen. Nya korridorer genom jord- och skogsbruksmark förändrar arronderingen för all framtid och försvårar för lantbruksföretag att fortsätta sin verksamhet. Därför är det så viktigt att markägare får möjlighet att bidra konstruktivt tidigt i processen och får rätt ersättning för den mark de tvingas avstå. Då minskar risken för överklagande och förseningar.
Trafikverket har en fyrstegsprincip att följa ”för att säkerställa en god resurshushållning och för att åtgärder ska bidra till en hållbar samhällsutveckling”. De fyra stegen är:
1. Tänka om
2. Optimera befintlig infrastruktur
3. Bygg om befintliga vägar och järnvägar för att bättre tillgodose dagens behov
4. Bygga nytt.
Modellen är bra, men tyvärr tillämpas den inte alltid och allt för ofta blir beslutet nybyggnation. I november 2023 riktade Riksrevisionen kritik mot Trafikverket angående den norm som används för att ersätta markägare vid intrång av väg eller järnväg. I kritiken uttrycks att "Trafikverket bör uppdatera 1983 års jordbruksnorm" samt att "Trafikverkets jordbruksnorm har vissa givna basförutsättningar som är inaktuella". Men ingenting har hänt i frågan. Hösten 2024 beslutade LRF att inte längre acceptera den nuvarande normen för prisnivåer. LRF har också valt att inte delta i justeringen av prislistan och uppmanar Trafikverket att inte längre hänvisa till LRF vid ersättning enligt normen. LRF har meddelat att vi gärna deltar som remissinstans eller i en referensgrupp i samband med myndighetens översyn av jordbruksnormen.
Sammanfattningsvis vill vi i LRF att Trafikverket och politiker involverar markägare och de gröna näringarna från början i processen när nya vägar och järnvägar planeras. Vi vill att Trafikverket och politiker förstår att jordbruksmarken är en begränsad resurs och avgörande för att producera livsmedel. Vi vill att markägare ska få rätt ersättning. Därför bör befintliga sträckningar användas i infrastrukturprojekt och jordbruksnormen göras om från grunden. När mark behövs för infrastrukturprojekt måste lösningar hittas som balanserar både jordbrukets och samhällets behov.
Henrik Gudmundsson, vice ordförande och ansvarig för infrastrukturfrågor i regionstyrelsen för LRF Skåne
Helena Torkelsson, ansvarig för infrastrukturfrågor i regionstyrelsen för LRF Jönköping
Christian Horn, ansvarig för infrastrukturfrågor i regionstyrelsen för LRF Sydost