Mark- och miljödomstolen ger markägarna rätt att avverka i de så kallade lavskrikemålen. Skogsstyrelsen har enligt domstolens bedömning inte haft ett underlag som ger stöd för att besluta om förbud mot avverkning.
Sommaren 2016 beslutade Skogsstyrelsen att säga nej till avverkningsanmälningar eftersom lavskrika finns i områdena.
I oktober 2017 beslutade mark- och miljödomstolen i Östersund att undanröja Skogsstyrelsens beslut att stoppa skogsägarnas avverkningar. Domstolen konstaterade då att Skogsstyrelsen inte är dispens- eller tillsynsmyndighet för artskyddet och att det istället är en arbetsuppgift för länsstyrelserna.
Men Skogsstyrelsen och Naturvårdsverket överklagade mark- och miljödomstolens beslut till Mark- och miljööverdomstolen. Det resulterade i ett beslut att skicka tillbaka ärendena till mark- och miljödomstolen eftersom den inte hade prövat sakfrågan.
Nu har alltså mark- och miljödomstolen i Östersund kommit med domarna som behandlar sakfrågan och där konstaterar domstolen att det inte finns skäl för att förbjuda avverkningen och att den anmälda avverkningen ska tillåtas.
I sina domskäl skriver mark- och miljödomstolen att lavskrikan är en förhållandevis vanligt förekommande fågelart, även i den berörda regionen, och att förbjuda en avverkning är ett mycket ingripande beslut för den enskilde markägaren. Enligt domstolens bedömning har Skogsstyrelsen inte haft ett underlag som ger stöd för att besluta om ett förbud mot de anmälda avverkningarna.
Mark- och miljödomstolen menar att den utredning som Skogsstyrelsen haft som grund för sitt beslut att neka avverkning är bristfällig. I domskälen skriver domstolen att det inte finns någon utredning som med säkerhet anger antalet lavskrikerevir och var i det berörda området de skulle finnas.
”De observationer av lavskrika som Skogsstyrelsen lagt till grund för sin bedömning är, enligt domstolens bedömning, inte bara gamla utan också osäkra. Uppgifter som lämnats av privatpersoner kan knappast läggas till grund för ett beslut om att förbjuda en avverkning och det är oklart hur antalet revir i närområdet har utvecklats genom åren” skriver domstolen.
Vidare konstaterar domstolen att det inte är bevisat att den anmälda avverkningen inom det berörda området skulle påverka lavskrikans bevarandestatus regionalt, eller att lavskrikans södra utbredningsgräns riskerar att flyttas på det sätt som har förts fram av Skogsstyrelsen och Naturvårdsverket.
