Markägare riskerar att hamna i ett moment 22

Under fjolåret avsatte LRF medel för att stödja ett antal pilotfall för avhysning av stora grupper bärplockare som slagit läger i skogen utan markägarens samtycke. Skogsbolag genomförde sammanlagt 12 avhysningar med hjälp av vaktbolag och en särskild blankett som LRF tagit fram.

– Men det blir för krångligt och dyrt. Verkligheten har sprungit om lagstiftningen. Avhysning genom kronofogden är egentligen avsedd för när någon tagit en bostad i olovlig besittning, säger Björn Galant, LRFs expert på intrångsfrågor.

Bland annat måste sökanden ange födelsedata på alla som begärs avhysta. Samtidigt är det bara polisen som har laglig rätt att kräva personer på ID-uppgifter och i vissa län har polisen visat sig ovillig att hjälpa markägaren med detta. Man hamnar därmed i ett moment 22.

– Även om den fungerar är det en byråkratisk process som tar hyggligt lång tid. Dessutom fordrar kronofogden en avgift på 600 kronor per person som ska avhysas, berättar Björn Galant.

LRF förespråkar i stället att ordningslagen ska utvidgas till att gälla även utanför stadsgränserna vilket skulle ge polisen möjlighet att med hänvisning till den kommunala ordningsstadgan skingra grupper som utnyttjar skog och mark på ett otillåtet sätt. En promemoria i ämnet har redan skickats till justitiedepartementet.

– Generellt sett är det en konstig situation när polisen inte hjälper de som behöver hjälp, tycker Björn Galant.

Exemplet med de holländska äventyrsturisterna beskriver LRF-experten som "ett jätteintressant fall". Han konstaterar att holländarna har brutit mot en lång rad lagparagrafer, bland annat miljöbalken 12:6 som föreskriver samråd med länsstyrelsen när organiserad verksamhet medför risk för skador i naturen.

– Ingenting tyder på att bärplockning i stor skala eller äventyrsresor i svenska skogar kommer att minska, snarare tvärtom. Därför finns det all anledning att stämma i bäcken, säger Björn Galant.