Otydliga mål ger otydlig politik
Med en fast grund går det att formulera mål bortom plakatargument om älgar, knärot och svepande, missvisande, påståenden om att nyttan av mångfald är nyckeln till allt. Det skriver Pär Fornling.
Det här är en ledarartikel skriven av Land Lantbruks ledarskribenter. Land Lantbruk är LRFs medlemstidning och partipolitiskt obunden.
Nu är älgen nära att kliva in på rödlistan med hotade arter. Det kan tyckas märkligt med tanke på att vi har världsrekord i mängden älgar per hektar. Exempelvis är antalet dubbelt jämfört med Finland. Likväl kan det faktiskt vara bra om älgen blir rödlistad. Därmed visas i blixtbelysning hur debatten om mångfald haltar. Ingen kan med trovärdighet hävda att älgen är ett hotat djur.
Tittar vi närmre är listan, i ärlighetens namn, någorlunda nyanserad och det finns ett regelverk att följa. Problemet är hur den är ett slagträ i debatten. Ibland blir den också ett vapen, som när miljöaktivister kom på att den vanliga knäroten kan stoppa avverkningar. Det ledde till närmast chartertrafik ut i skogen för aktivister. På ett par år registrerade privatpersoner 35 000 platser med knärot.
Ett grundläggande problem är att vi faktiskt inte vet vad vad mångfald är. Då är det förstås omöjligt att formulera vettiga och mätbara mål. Det är inte konstigt. Vi förmodas ha långt mer än 30 000 arter av insekter. Av dessa är 28 000 kända. Resten återstår att hitta.
I det perspektivet är rödlistan ganska trubbig. Och man kan fråga sig om praktfulla skalbaggar egentligen är viktigare än några arter av den grå massan som inte ens är upptäckta. I brist på kunskap har vi indirekta mål. Antalet hektar i reservat blir ett egenvärde. Det är bättre att räkna mångfald än att räkna hektar.
Frånsett fågelinventeringen, och till viss mån fjärilar, har vi bara koll på en liten del av mångfalden, men det håller på att förändras. Insektsfällor kan fånga in hundratals arter i en burk. Den till synes obegripliga massan kan nu identifieras med DNA-analys. Och genom DNA-analys av jordprover från riksskogstaxeringen är 1500 svamparter identifierade. En annan möjlighet är att använda kameror, ljudupptagningar och AI för att räkna och artbestämma flygfän.
Allt till en bråkdel av kostnaden, och oändligt mer effektivt än att jobba med mikroskop och krypa runt med en lupp i handen. Möjligheten att mäta mångfald är också redskap att maximera nyttan per hektar i avsättningar, i stället för att maximera antalet hektar.
Med en fast grund går det att formulera mål bortom plakatargument om älgar, knärot och svepande, missvisande, påståenden om att nyttan av mångfald är nyckeln till allt.
Politiken har ett antal mål; produktion, rekreation, mångfald, kulturmiljöer och klimat. Alla drar åt lite olika håll och då måste man väga dem mot varandra. Grundproblemet är att de inte är definierade och hittills, då det gäller mångfald, inte ens mätbara. För att komma någonstans är det bra att veta var man befinner sig och vart man är på väg