Många vinster med korsningsavel

Joe och Chris Bonlender driver ett expansivt mjölkföretag i Wisconsin, den amerikanska mjölkstaten nummer ett. Sedan 1998 har makarna Bonlender utökat koantalet från 500 till dagens 2 000 kor. I takt med expansionen växte tvivlet på att renrasig holstein var framtiden för deras företag.

– Vi hade problem med fruktsamheten, hälsan och med för låga halter. Vi säljer mjölken till osttillverkare och de vill inte köpa vatten, säger Joe Bonlender.

Gav mersmak

De kom in på korsningsavel lite av en tillfällighet. Under expansionsfasen köpte de in en besättning där det fanns kor med inslag av rasen brown suisse. Det gav mersmak. De provade med att korsa in jersey, men det blev storleksmässigt ojämna djur.

2005 hörde de talas om möjligheten att korsa swedish red (SRB) med holstein och beställde 1 000 spermadoser på ett bräde. Det gav resultat och när den avkomman skulle semineras föll valet på montbeliarde, den tredje Procrossrasen.

Stor variation

Efter elva år av systematisk korsningsavel med tre mjölkraser har de fått en helt ny besättning med stor variation i färgsättningen. Fördelarna är många: Bättre fruktsamhet och hälsa, starkare djur som inte halkar i stallet, inga magra kor, mer betalt för utslagskorna och tjurarna.

– De är effektiva foderomvandlare. De äter mindre, mjölkar bättre och det blir mindre gödsel, säger Joe Bonlender.

– Och med högre halter får vi bättre betalt för mjölken. Det är speciellt viktigt nu när grundpriset är lågt, säger Chris Bonlender.

Allt eller inget

Det är allt eller inget som gäller.

– Bestäm dig, satsa på korsning eller låt bli. Du ser aldrig fördelarna om du bara korsar 15-20 procent av besättningen, säger Joe Bonlender.

I Sverige har intresset för korsningsavel varit avvaktande. Det finns gårdar som tillämpar det, efter eget huvud eller efter konceptet Procross.

Växa Sverige har också varit avvaktande, men i sommar har de tagit steget fullt ut och lanserar nu konceptet på bred front. Växa har bjudit över Bonlenders för att informera vid gårdsträffar, utsett speciella Procrossrådgivare och spridit budskapet att Procross ökar lönsamheten med 1 000 kronor per ko och år.

Går åt rätt håll

En av gårdsträffarna hölls hos Anders Nilsson, mjölkbonde med 320 kor i Skråmered i södra Halland. Han har korsat korna systematiskt i fem år.

– Jag har inga siffror att visa, men det går tydligt åt rätt håll både vad gäller sjukdomar och köttintäkter, säger Anders Nilsson

I utgångsläget hade gården en holsteinbesättning med inslag av SRB. Mjölkavkastningen var bra, men de ville ha hållbarare djur. Ladugårdsförmannen Jan Eriksson läste i internationell press om korsningsavelns fördelar. De bestämde sig för att börja korsa, och då uppmuntrades det inte av Växas rådgivare.

Mjölkavkastningen har inte minskat

Skråmered seminerade holsteinkor med SRB och tvärtom. Avkomman seminerades med montbeliarde. Nu finns det flera unga kor i besättningen som har det för montbeliarde karaktäristiska vita huvudet.

– Vi vill ha runda och sunda kor och det är vi på väg att få. Vi var beredda på att mjölkavkastningen skulle minska men det har den inte gjort. Efter förra månadens provmjölkning låg avkastningen på 13 000 kilo per ko och år, säger Jan Eriksson.

Tillväxten på kalvarna är god. Uppfödaren som köper tjurkalvarna betalar extra för treraskorsningarna. Kvigorna kan kalva in tidigare, de är ofta stora nog att semineras redan vid 12 månaders ålder.

Finns det då inga nackdelar med korsningsaveln?

Inte många. Både Bonlenders och Skråmered har märkt att en ökad frekvens av spensug bland kvigorna, något som hanteras med hjälp av nosring. Jan Eriksson ser tendenser till svårare kalvning när det är montbeliarde som är faderrasen och är uppmärksam på det när han väljer tjurar.

Joe Bonlender har angenäma problem:

– Vi har för mycket kor nu för tiden. Once you have crossed you will never go straight again.