Vi behöver få tillbaka sunda drivkrafter i skogsbruket
Samhällets skogspolitik har tyvärr utvecklats åt helt fel håll där logiken, rättssäkerheten och de sunda drivkrafterna försvunnit eller brister kraftigt, skriver Paul Christensson.
Det här är en personlig krönika. Skribenten svarar själv för sina åsikter och slutsatser.
Jag har jobbat med skogspolitiska frågor under väldigt många år som förtroendevald. Det finns alltid frågor vi behöver driva gemensamt för att anpassa villkoren till den tid vi lever i. Att samhället och medborgarna har synpunkter på skogsbruket är inget nytt eller något vi kan förvänta oss att komma att avta. Skogen är en av Sveriges allra viktigaste resurser och därmed kommer det alltid finnas vilja att styra eller begränsa på olika sätt.
Att det är så har vi nog bara att acceptera men det som är viktigt är att de styrmedel och begränsningar som används måste vara logiska, sunda och rättssäkra. Tyvärr befinner vi oss nu i ett läge där samhällets skogspolitik har utvecklats åt helt fel håll där logiken, rättssäkerheten och de sunda drivkrafterna försvunnit eller brister kraftigt. Ett exempel på detta är att om man låter skogen bli äldre före slutavverkning så blir det sannolikt fler arter i skogen och då riskerar man att få förbud att avverka.
Det är snart tio år sedan generaldirektörerna från Skogsstyrelsen och Naturvårdsverket skrev till dåvarande regeringen att man måste ta tag i frågan om artskyddet för det utvecklades på ett rättsosäkert sätt. Fem regeringar, två artskyddsutredningar och två skogsutredningar senare har ingenting hänt. Nu går även denna mandatperiod mot sitt slut, så tiden börjar rinna ut också för denna regering, som lovat så mycket i de skogliga frågorna.
Som den obotlige optimist jag är finns det fortfarande möjlighet att vrida klockan rätt men tiden är knapp! I den skogsutredning som lades på regeringens bord för ett kort tag sedan tillsammans med delbetänkandet som kom för ett år sedan kombinerat med andra förslag om artskyddet har regeringen möjlighet att nu under vintern forma en ny skogspolitik, eller kanske snarare anpassa lagar och regler till den grundläggande skogspolitik vi haft sedan 1993 med rubriken ”Frihet under Ansvar”.
Det är några fundamentala saker jag förväntar mig finnas med i beslutet. Ett är att det finns en tydlig ersättningsrätt när staten beslutar att en markägare förvägras att bruka sin skog. Två är att det måste till ett tak i hur mycket en enskild markägare blir skyldig att bekosta utredningar för eventuella brukningsbegränsningar. Tredje frågan är att det måste till avvägningar i hur stora intrång olika begränsningar för artskyddet kan bli.
Kort sagt dags att gå från ord till handling så att vi får tillbaka sunda drivkrafter i svenskt skogsbruk. Nu.