Benny Gäfvert från WWF kritiserar skogsbruket och LRF för våra ståndpunkter i klövviltfrågan. Jag vill bjuda in till samtal i denna fråga så att vi får en dialog om den situation vi befinner oss i och vägar framåt. Det skriver Paul Christensson, ordförande för LRF Skogsägarna.
Det här är en debattartikel. Skribenten svarar själv för sina åsikter och slutsatser.
Replik på debattartikeln Skogsbruket måste ta hänsyn till hela skogens ekosystem.
Benny Gäfvert från WWF kritiserar skogsbruket och LRF för våra ståndpunkter i klövviltfrågan. Jag vill bjuda in WWF till samtal i denna fråga så att vi får en dialog om den situation vi befinner oss i och vägar framåt. Sverige behöver den typen av dialog för en god utveckling långsiktigt av biologisk mångfald, social hållbarhet och produktion av biologisk råvara. Min uppfattning är att alla parter behöver bidra på ett konstruktivt sätt för att vi ska komma till rätta med problematiken.
Den biologiska mångfalden har inom många områden utvecklats positivt sedan den nya skogsvårdslagen kom till i början på 1990-talet. Det har blivit mer gammal skog, mer död ved och mer lövträd i de svenska skogarna. Däremot har till exempel mängden blåbärsris i skogarna i södra Sverige minskat, inte minst på grund av att täta planteringar.
Jag delar dock inte Benny Gäfverts uppfattning att skogsbrukets inställning är enda skälet till detta. Det är helt klart så att den tidsanda, statliga rådgivning och verklighet många markägare levde under i många år gjorde att vi föryngrade med för mycket gran, det är beklagligt! Men sedan ett antal år tillbaka är det en helt annan verklighet som råder. Vi återbeskogar med avsevärt mycket mer tall idag än för några år sedan, det finns en ambition att skapa mer variationsrika skogar med inte minst lövträd som rönn, asp, sälg och ek. I familjeskogsbruket som jag representerar är diskussionen och aktiviteten för klimatanpassning och variation påtaglig.
Älgstammen har absolut minskat de senaste åren men det är från en historiskt väldigt hög nivå, parallellt har andra klövviltarter ökat i stor omfattning i stora delar av landet, vilket har stor betydelse för det samlade betestrycket. Egentligen är detta inget konstigt, alla arter behöver mat.
Älgbetesinventeringen visar inte att betesskadorna minskat nämnvärt ännu, men den kombination jag nämnt ovan är en bidragande orsak. En annan orsak är också den eftersläpning som finns. Skogsbruk sker i långa tidscykler och det tar därför tid att skapa större förändringar.
Vi behöver absolut skruva på ett antal olika rattar för att komma till rätta med problematiken och jag tror att den bästa vägen framåt är genom dialog där vi alla är beredda att lyssna, dela kunskap, och konstruktivt bidra. Jag hoppas därför att WWF vill ta ett samtal med oss och vara en av de aktörer som bidrar på ett konstruktivt sätt.
Paul Christensson
Ordförande LRF Skogsägarna
