Skälet var att regeringen såg det som viktigt med möjlighet till attraktivt boende i våra glesbygder, det skulle kunna bidra till landsbygdens utveckling.
Det där lät ju väldigt bra, och Land Lantbruks ledarsida hejade på. Men hur blev det? Ja, i själva verket blev det svårare att bygga nära stränder...
Sverige har enligt SMHI:s sjöregister 100 000 insjöar som är större än 1 hektars vattenyta, därtill mängder av små och stora vattendrag. I exempelvis norra Sveriges glesbygdskommuner finns vidsträckta stränder. Där råder fortfarande strikt strandskydd, regeringens vackra ord till trots. Enligt en beräkning från LRF Skogsägarna lägger strandskyddet begränsningar över en fjärdedel av Sveriges yta. Då har man bara räknat på den mark som omger de 527 000 kilometer vattendrag vi har i landet. Till detta kommer sjöstränder och kustlinje...
Länsstyrelsen får numera utfärda inskränkningar på 300 meters strandskydd över en markägares marker, och det utan att ersätta intrånget. Därtill har bondens eller skogsägarens möjlighet att själv nyttja sin mark minskat. Tidigare fanns undantag från strandskyddet för jordbruk, skogsbruk, rennäring och fiske. Men sedan 2009 får byggandet bara ske om det "för sin funktion" måste finnas inom strandskyddat område. Bevisbördan ligger med andra ord hos bonden eller skogsägaren.
Nu har regeringen insett att det inte blev som tänkt. Därför vill man göra lättnader i strandskyddet för små sjöar, mindre än 1 hektar. Det är vattensamlingar som SMHI klassar som våtmarker. Det ska alltså bli lättare att bygga nära gölar och träskmarker - om länsstyrelsen ger dispens. Landsbygdsutveckling? Pyttsan!
Det hela påminner om den välkända historien om skräddaren som skulle sy en ny kostym åt en kund. Till slut har han klippt sönder tyget så mycket att det "bidde bara en vantetumme".