Lätt att räkna rätt per kilo
Teknikredaktören Per Emgardsson skriver om rimligheten i att jordbrukets miljöbelastning jämförs per ton efterfrågad vara.
Det här är en personlig krönika. Skribenten svarar själv för sina åsikter och slutsatser.
En gång sågs var gård som evig. ”Släkte följde på släkte snart, blomstrade, åldrades, gick” skaldar Viktor Rydberg. Arealen var given, och den ekonomiskt mest begränsande faktorn för gården.
Så är det inte längre. Bondungar väljer andra yrken, det frigör hektar. Nu kan fält miltals från gården brukas effektivt, så i dag sätter arealen inga hårda ekonomiska gränser. Hektar finns, men kan vara olönsamma att arrendera, på grund av pris, bonitet, läge eller brukarens skicklighet. Ändå fortsätter vi att räkna lönsamhet och miljöpåverkan per hektar.
Forskare och rådgivare i samarbetet www.agribenchmark.org har i tjugo år jämfört verkliga jordbruksföretags lönsamhet i olika världsdelar. I en rapport om veteodling från 2015 konstaterar institutet återigen, precis som Per Landén här intill, att det är mest rättvisande att jämföra lönsamhet per ton produkt, inte per hektar.
Det är rimligt att även jordbrukets miljöbelastning jämförs per ton efterfrågad vara. Annars blir slutsatsen att ett jordbruk utan matproduktion skadar miljön minst.
Vill staten eller EU av olika skäl gynna odling utan lättlöslig växtnäring går det att certifiera odlingssystem som läcker mer näring per kilo mat, men ger konsumenterna andra upplevda fördelar.
Läs mer: www.agribenchmark.org