Sverige sviker mindre gårdar
Sverige behöver en jordbrukspolitik som värnar om de små lantbruken. Det skriver veterinärstudenten Amanda Lundgren.
Det här är en debattartikel. Skribenten svarar själv för sina åsikter och slutsatser.
I Sverige pratar vi gärna om hållbarhet, biologisk mångfald och klimatmål. Men när det kommer till praktiken lämnas många av landets lantbrukare med små gårdar i sticket. Trots att ekologisk odling är en av de viktigaste vägarna mot en hållbar framtid är det i dag nästan omöjligt för små gårdar att ställa om till och bibehålla ett ekologiskt lantbruk. Inte på grund av bristande vilja utan på grund av ekonomi.
Att driva ett ekologiskt lantbruk innebär högre kostnader, lägre skördar och hårdare regelverk. För stora jordbruksföretag finns bufferten och resurserna som krävs. För de små familjejordbruken, som redan kämpar med låga marginaler, blir det i praktiken ett oöverstigligt hinder.
Samtidigt har andelen ekologiskt odlad mark i Sverige minskat under de senaste fem åren. Mellan 2023 och 2024 sjönk den ekologiskt brukade arealen med 54 500 hektar, motsvarande en nedgång på 10 procent. Den ekologiska arealen uppgår nu till cirka 17 procent av Sveriges totala jordbruksmark, vilket är den största minskningen sedan 2012 och innebär en total nedgång på 19 procent sedan 2019. EU har satt som mål att minst 25 procent av jordbruksmarken ska vara ekologisk till 2030. Trots att Sverige har samma mål på 25 procent går utvecklingen tyvärr i motsatt riktning.
Problemet är inte bara marknaden utan också politiken. Stöden från den gemensamma jordbrukspolitiken (Cap) är ofta utformade så att de gynnar större gårdar. Lantbrukare med mindre gårdar får inte den riktade hjälp som behövs för att kunna klara de extra kostnader som ekologisk odling innebär. Samtidigt talar regeringen gärna om självförsörjning och hållbar livsmedelsproduktion men utan små gårdar är dessa mål en illusion.
Sverige behöver en jordbrukspolitik som värnar om de små lantbruken. Det krävs riktade ekonomiska stöd för ekologisk omställning, förenklade regelverk för små producenter och en tydlig strategi för att stärka efterfrågan på ekologiska produkter. Annars riskerar vi att förlora den biologiska mångfalden, konsumenternas förtroende och framtida generationers möjlighet till hållbar matproduktion.
Att satsa på små ekologiska lantbruk är inte en kostnad utan en investering i vår gemensamma framtid. Frågan är: När tänker Sverige börja ta detta ansvar på allvar?
Amanda Lundgren
Veterinärstudent