"Lantbrukarna är otroligt mycket mer kunniga"
Han var med när traktorn konkurrerade ut hästen, kon blev elitidrottare och det var pinsamt att gå till veterinären med katten.
Åke Petersson har som veterinär hjälpt landsbygdens djur i mer än ett halvt sekel. Under 62 år har han ryckt ut alla tider på dygnet för att rädda hästar med kolik och kalvar med förlamning. Även på självaste juldagsnatten.
Åke Petersson växte upp på ett lantbruk i Bjursnäs söder om Kalmar och flyttade hemifrån som 14-åring för att studera. Realexamen tog han 1941, studenten 1944 och studierna fortsatte på veterinärhögskolan i Stockholm. Utbildningen var inriktad på lantbrukets hittills viktigaste djur: hästen. Men snart stod det klart även för forskarna att traktorn skulle stå för hästkrafterna framöver. Veterinärens arbete blev allt mer inriktat på nötkreatur. Hästen har ändå följt med Åke under hans yrkesliv men då som sport- och fritidsdjur.
På 1950-talet fanns
– Det var många småinfektioner som i dag skulle leda till stora sjukdomsfall. Det är ungefär som att tänka sig att en toppidrottsman blir utslagen av en förkylning, säger Åke.
Under 1960-talet började allt fler gårdar specialisera sig på grisuppfödning. Skummjölken som grisarna brukade få uteblev och en knaper spannmålsbaserad diet ledde till allvarliga bristsjukdomar. Nya foderstater togs fram med bättre proteinfoder.
– Det löste sig och grisarna har det mycket bättre i dag. Förr var det ganska ruffigt.
Teknikutvecklingen under hans livstid har varit enorm men den allra största skillnaden mellan då och nu är enligt Åke kunskapsnivån bland lantbrukarna.
– Det man åker ut på i dag är avancerade fall. Lantbrukarna är otroligt mycket mer kunniga och ställer högre krav.
En annan förändring är sällskapsdjurens ökade status. Åke minns en gång när en tant dröjde länge med att säga vad som egentligen var hennes ärende.
– Hon sa: Jag skäms ju för att behöva fråga men det är katten som är dålig! Det var inte tänkbart på den tiden att man skulle fråga om det.
Efter tjugo år på en klinik inriktad på smådjur och hästar i Högsby och trettio år som distriktsveterinär utanför Kalmar har han nu nått pensionsåldern.
Han har fyllt 88 år och (nästan) slutat jobba. I somras såldes all utrustning. Åke är glad över att slippa avliva djur, ett arbetsmoment som han aldrig riktigt vande sig vid. Men dagarna är tystare.
– Det har varit en fantastisk utveckling och jag har tyckt det varit roligt att lösa problem. Jag saknar kontakten med bönderna och vill gärna ut och prata lite grann.