Monopolet behöver granskas

Antalet försäkringsbolag som arbetar med lantbruksföretag har minskat drastiskt under de senaste åren, och i dagsläget finns i princip bara en aktör på marknaden. Dessutom verkar det finnas en genomgående brist på lantbrukskompetens, något som i slutändan går ut över lantbrukare och deras företag. Det blir extremt tydligt i reportaget om när familjen Kullanders grisgård drabbades av brand som vi skriver om i denna veckas tidning. Det är givetvis vedervärdigt vad de har fått utstå, och det är inte svårt att föreställa sig vad som kunde ha hänt för ett företag som inte har samma likviditet.

Men situationen blir ännu mer anmärkningsvärd när den sätts i en större kontext. För att ett företag innehar 80 procent av marknadsandelarna inom en sektor är extremt ovanligt. Som exempel kan vi påminna oss om de rubriker som skapades när Axfood förvärvade City Gross 2024, och företaget därmed ökade till omkring 25 procent av dagligvaruhandelns marknadsandelar. Här uppstod en diskussion om bristen på konkurrens på livsmedelsmarknaden och vilka konsekvenser detta kunde få för livsmedelspriserna. I en fungerande ekonomi är detta såklart helt i sin ordning, men sätter fingret på hur extrem Länsförsäkringars marknadskoncentration är i branschen.

När marknadsandelar på 25 procent är fog för statlig granskning, eftersom detta anses kunna sätta konkurrensen ur spel, kan vi ana att detta antagligen redan har skett inom sektorn för jordbruksförsäkringar. Detta bekräftas ytterligare av reportaget i denna tidning, där familjen Kullander upplever att de har fått både ökad kompetens och en lägre försäkringspremie genom att byta försäkringsbolag. Antagligen är det så att om ett företag innehar 80 procent av en marknad så har de också få incitament att erbjuda lägre priser och excellent kompetens. Kunderna har sällan någon annanstans att vända sig och kan därmed varken ställa några särskilda krav eller förhandla om priser.

Eftersom jordbruksförsäkringar bara är en delnäring inom försäkringsbranschen lär statliga granskningar kring marknadskoncentrationen bli svåra att få till. Men detta betyder inte att man bör finna sig i situationen som den ser ut i nuläget. Där konkurrenter finns går det att vända sig till dessa för att sätta press på Länsförsäkringar. Men om alternativa aktörer saknas behöver lantbrukare, och kanske även lantbrukets intresseorganisationer, bli mer aktiva i att ställa krav på att våra företag ska bemötas med den lantbrukskompetens som Länsförsäkringar hävdar att de besitter. 

Var denna kompetens befinner sig nu återstår dock att se - för inte fanns den i Värmland när regionens största grisföretag stod i lågor.