Lantbrukares mående måste tas på allvar

Lite i skymundan av den utlovade Livsmedelsstrategin 2.0 presenterades i slutet av mars rapporten "Lantbrukares psykiska hälsa", baserad på tre års gedigen forskning, och som innehåller sprängstoff för Lantbrukssverige.

Rapporten ger en komplex bild av lantbrukares psykiska hälsa. Bland annat visar siffror på att det faktiskt är kvinnor och unga i yrket som mår allra sämst, och de största bidragande orsakerna till stress och ohälsa uppgavs vara komplicerade regelverk, ekonomisk stress och inspektioner. Dessutom var den psykiska ohälsan mer utbredd än man tidigare trott, hela 82 procent av studiens respondenter menade att de hade svårt att balansera jobb med vila och privatliv.

För att råda bot på det dåliga måendet i yrkesgruppen lanserades därför åtgärdsprogrammet "Lantlyftet", i samband med rapportens presentation. Programmets webbplats vittnar om stark ambition att stötta bönder, men inga initiativ som lyfter sektorns mest utsatta grupper. De inplanerade träffarna handlar inte om de viktigaste stressmomenten som lyfts i rapporten, utan är istället kurser i ergonomi och arbetsmiljö. Medan dessa aspekter såklart är otroligt viktiga får vi ställa vårt hopp till andra instanser. Regeringen beställde en översyn av kontrollverksamheten i december 2023, vars resultat har skjutits upp, men kan komma att skapa mycket positiva effekter för många lantbrukare. Även på EU-nivå diskuteras nu regelförenklingar, med brett stöd från de olika partigrupperna, som skulle kunna underlätta i många svenska lantbruksverksamheter. Risken är dock att konkreta åtgärder kan komma att dra ut på tiden, EU är som bekant inte ett snabbfotat organ.

Men hur mycket regelförenklingar som än genomförs, och även om detta skulle ske redan i morgon, blir det svårt att lösa problematiken kring lantbrukares psykiska ohälsa om inte lönsamheten på våra gårdar ökar. För vi kommer knappast lägga grunden för en hälsosam lantbrukarkår om lönsamheten svenska gårdar inte möjliggör för nyanställningar så att man kan “stämpla ut” vid middagstid några dagar i veckan, eller kunna ta en veckas familjesemester om året. Så länge detta saknas spelar det mycket liten roll vilka andra åtgärder som genomförs.

Sveriges lantbrukare mår inte så bra som de förtjänar, samtidigt som åtgärder för att förändra situationen ofta är både otillräckliga och för sena för att göra verklig skillnad. Inom kort behöver vi få se konkreta åtgärder som syftar till regellättnader och ökad lönsamhet. 

Tills dess riskerar vackra ord om hur viktigt Sveriges lantbruk är för våra politiker att falla platt.