Vi måste höja blicken och inte låta frågan om ukrainska spannmålsprodukter bli till ett slagträ i upptakten till EU-valet. Det finns andra kraftfulla metoder för EUs bönder att visa sin desperation på än att dumpa spannmål som har odlats mitt under brinnande krig. Det skriver Anna Nilsson.
Det här är en ledarartikel skriven av Land Lantbruks ledarskribenter. Land Lantbruk är LRFs medlemstidning och partipolitiskt obunden.
Ukrainska lantbrukare har med sina liv som insats kämpat för att kunna fortsätta bedriva växtodling under ett nu tvåårigt krig. Nyligen stoppade polska lantbrukare tre lastbilar i protest och lät ukrainsk spannmål rinna ut på marken vid en polsk gränsövergång till Ukraina, rapporterar europeiska medier. Aktionen har mötts av starka reaktioner. I ett gemensamt uttalande från flera ukrainska lantbrukarorganisationer kallar de agerandet för "en cynisk förstörelse av ukrainsk spannmål".
För samtidigt som kriget forsätter att rasa, intensifieras bondeprotesterna i EU. Protesterna har fått nytt bränsle efter beslutet att EU ska ge ett nytt hjälppaket till Ukraina. Den omedelbara reaktionen blev att tusentals traktorer och lantbruksmaskiner rullade in i centrala Bryssel, och flera gränsövergångar blockerades mellan Belgien och Nederländerna. Omfattande protester pågår på många håll i EU, där flera gränsövergångar även har blockerats i unionens östra delar.
Att spannmålsexporten fortsätter att fungera är förstås av stor vikt för den ukrainska krigskassan. Men när Ryssland har blockerat hamnar vid Svarta havet och vägrat skriva på samarbetsavtal för fortsatt spannmålsexport, väcks direkt oro i många länder i Afrika, Asien och Mellanöstern som är beroende av livsmedelsimporten för sin livsmedelssäkerhet.
När kriget en dag tar slut kommer det att vara ett ofantligt arbete att röja de stora arealer av minerad mark och bygga upp förstörd infrastruktur, inte minst den bombade Kachovkadammen. Det kvarstår också att lösa den omfattande landreform som har stannat upp under kriget, som handlar om vem som har rätt att äga jordbruksmark i Ukraina.
Den storskaliga delen av jordbrukssektorn är oerhört viktig för Ukrainas ekonomi, men de ukrainska familjejordbruken har även spelat en stor roll för den inhemska försörjningsberedskapen under kriget. De mindre lantbrukaren har kunnat anpassa sig snabbare efter de tuffa omständigheterna och är mer reselienta, inte minst i kristid. Den slutsatsen görs i forskningsrapporten "Ukrainian agriculture in wartime" (2023).
Men tills att det förhoppningsvis blir aktuellt med återuppbyggnad, så behöver vi höja blicken och inte låta frågan om ukrainska spannmålsprodukter bli till ett slagträ i upptakten till EU-valet. Det skapar inte heller gynnsamma förutsättningar för ett eventuellt framtida ukrainskt EU-medlemskap.
Det finns andra kraftfulla metoder att visa sin desperation på än att dumpa spannmål som har odlats mitt under brinnande krig samtidigt som världens fattiga svälter.
Även om protesterna är nödvändiga och bygger på åratal av frustration bland EUs bönder så borde solidariteten vara större än så, inte minst bondekollegor emellan.
Anna Nilsson
