Länsstyrelsen: ”Vi far inte fram med tvångsmetoder”
Länsstyrelsen har under 2017 gjort en större naturvärdesinventering av skogarna i västra Lima. Kunskap om skyddsvärda skogar innan de avverkningsanmäls har varit målet.
Jemt Anna Eriksson är funktionssamordnare för naturskydd på länsstyrelsen i Dalarna. Hon förklarar att det under några år, i just västra Lima, upptäckts större nyckelbiotoper i samband med avverkningsanmälningar. Då har Skogsstyrelsen vänt sig till länsstyrelsen för beslut om eventuella reservatsbildningar.
– Det uppstod besvärliga situationer för markägare som räknade med inkomster från avverkningen. Därför ansökte vi om särskilda medel för inventeringar som ska ge oss bättre kunskap om skogarna i det här området. Det är bättre om myndigheterna har kunskapen före avverkningsanmälan än efter, säger Jemt Anna Eriksson, som också klargör att det främst är skogar av naturskogskaraktär med död ved och träd i olika åldrar som länsstyrelsen letar efter.
Representanter för Lima Besparingsskog hävdar att 25 procent av dess produktiva skogsmark redan avsatts för naturvård. Finns det någon bortre gräns för hur mycket en markägare kan tåla?
– Vi jobbar ju utifrån den politik vi har och de resurser som de folkvalda ger oss. Markhistoria och naturgivna förutsättningar gör ju att naturvärdena är ojämt fördelade över landskapen. Men jag tycker vi har en bra samverkan med markägare i länet, ju mer vi kan hitta gemensamma vägar framåt desto bättre, säger Jemt Anna Eriksson.
Men finns det en bortre gräns?
– Jo, men det tror jag att det finns, så är det ju.
Var går den?
– I det här fallet då vi pratar om Lima Besparingsskog så har de ju själva uttryckt önskemål om att bli ersatta för vissa områden.
Det handlar bland annat om 120 hektar nyckelbiotop som de i praktiken inte kan avverka?
– Men jag skulle väl tro att Lima Besparingsskog ställer sig bakom svensk skogspolitik om att vi ska bevara de högsta naturvärdena för allas vår skull.
En del markägare upplever att reservatsbeslut fattas godtyckligt. Vad säger du om det?
– Mina medarbetare kalibrerar sig mot kolleger på Skogsstyrelser och andra länsstyrelser för att de ska göra korrekta bedömningar. Vi har definitioner och listor att gå efter, men det handlar om bedömningar och det finns förstås alltid risk för vissa skillnader.
Kan en markägare neka reservatsbildning?
– Jag skulle vilja säga att man kan neka. Vi har inte farit fram med några tvångsmetoder under de senare åren. Enligt den politik som råder så ska vi vara lyhörda och ha dialog med markägarna, säger Jemt Anna Eriksson.