Det ser ljusare ut för mjölkbönderna. Avräkningspriset fortsätter att stiga och foderpriserna har planat ut. Men sektorn är sargad och många bär på en tung ryggsäck som det kommer att ta åratal att bli av med – om det går. Hur kunde det bli så? Med facit i hand verkar branschen enig om att upplåningen har varit väl aggressiv. Inte som i Danmark där risktagandet och utlåningen har varit abnorm. Men ändå, på fem år har lantbrukets skuldsättning i Sverige ökat från 167 miljarder kronor till 254 miljarder.
Ove Karlsson, VD för Hushållningssällskapet Halland, har själv arbetat på Danske Bank i 8 år. Han var med när utlåningen tog fart och såg att det sammanföll med att fler bankaktörer etablerade sig på lantbruksmarknaden och ville slåss om lantbrukskunderna.
– Det fanns en hård konkurrens mellan bankerna om den här sektorn samtidigt som det fanns god tillgång till kapital. I vissa fall blev man en aning fartblind. I jakten på ökade utlåningsvolymer blev det tyvärr större fokus på panten och värdeökningen i stället för på företagaren och återbetalningsförmågan
Men allt eftersom lönsamheten uteblivit har bankerna blivit nervösa och pendeln har svängt.
– Det visade sig vara väldigt svårt för en mjölkbonde att vara byggherre, företagare och producent samtidigt. Bankerna har också fokuserat för mycket på värdeökningen. Nu tittar vi på kassaflödet och företaget, säger Helena Silvander, kreditchef på Landshypotek.
Det skiftet har dock lett till nya problem och resulterat i att mjölkföretagare upplever att det är svårt att få tillgång till kapital för fortsatt expansion.
– Mitt intryck efter att ha följt utvecklingen de senaste åren är att man från bankhåll behöver planera bättre med kunden hur expansionsprocessen ska ske ut, hur företaget ska ledas och förändras samt vara tydlig med hur hela investeringen ska finansieras så att inga överraskningar uppkommer, säger Jakob Söderberg, vice VD på Växa.
Han menar att dagens situation inte är någons fel. Han pekar på att varken banker eller lantbrukare haft erfarenhet av så stora investeringar.
– Den här fasen av strukturutvecklingen har krävt stor samstämmighet och kommunikation och eftersom fenomenet varit nytt för oss kan det ha brustit på sina ställen.
För när det handlar om så mycket pengar och stora risker måste banken vara helt på det klara med hur företagaren tänker och planerar och tvärtom.
– Har man pantsatt både gården och sig själv finns det inte utrymme för otydlighet. De som har lyckats har haft järnkoll på investeringens olika delar. Även om man planerat sin expansion noggrant är det lätt att det uppkommer extrakostnader, men då måste det finnas en samsyn kring dessa. Med facit i hand kan vi konstatera att så inte alltid varit fallet.
Ytterligare en faktor som gjort bankerna nervösa är att det tagit för lång tid för mjölkföretagarna att komma upp i produktion efter en investering och det kostar pengar.
– Vi tittade på företag som ökade från ett 50-tal djur till mellan 120 och 150. Resultatet visade att fem år efter investeringen hade de kommit upp i 93 procent av den kalkylerade produktionen. Men i kalkylen hade man oftast räknat med tre år, säger Jimmy Larsson, chef för segment lantbruk på LRF Konsult.
Peter Svensson, landsbygdsdirektör på Länsstyrelsen i Västra Götaland, har sett hur nyinvesteringarna i mjölken i princip upphört. Han förstår hur bankerna resonerar men menar att det i vissa fall är som att hjälpa till med träningsförberedelserna inför ett maraton för att sedan ställa in loppet.
Som en konsekvens har fler företag fått svårt med betalningarna och då försöker banken rädda vad som räddas kan. Här har bankerna också blivit betydligt tuffare. Enligt uppgifter reser till exempel en bank land och rike runt och ställer väldigt tuffa krav på företagare som kommit efter.
– Jag upplevde det som att banken inte ville se en lösning. Man har drivit på och det verkar som om siktet varit inställt på exekutiv auktion, säger en lantbrukare som Land Lantbruk talat med men som vill vara anonym.
Lars Påfvelsson på LRF Västra Götaland har hört talas om detta. Men han försvarar bankerna.
– Det kan ju finnas skäl till att de är tuffa. Om en företagare inte betalar räntorna, till exempel, måste något göras.
undefined