Det här är en debattartikel. Skribenten svarar själv för sina åsikter och slutsatser.
Replik på debattartikeln Låt inte särintressen styra svensk livsmedelspolitik av Linda Lindström och Jonas Norberg för den ideella tankesmedjan Hållbart
Matsystem.
Linda Lindström och Jonas Norberg, från tankesmedjan Hållbart Matsystem, förfäras över livsmedelspolitiska rådets sammansättning. De efterlyser medverkan från experter inom bland annat nutrition. De har således missuppfattat regeringens syfte med rådet.
Livsmedelspolitiska rådet inrättades för att diskutera hur vi kan skapa bättre produktionsförutsättningar i Sverige. Detta mot bakgrund av det riksdagsbundna målet för livsmedelsstrategin som är att öka livsmedelsproduktionen i Sverige. Ett viktigt uppdrag givet att vi behöver stärka vår försörjningsförmåga och bygga en livsmedelsberedskap värd namnet.
Rådet ska ge mig inspel och synpunkter på hur regeringen kan utveckla det fortsatta arbetet mot det riksdagsbundna målet. Företagens erfarenheter och utmaningar med kompetensförsörjning, stor regelbörda, hållbarhetsarbete och mycket mer från olika delar av livsmedelskedjan är värdefulla att ta del av. Utöver företag finns även branschorganisationer som LRF, Livsmedelsföretagen och Fiskbranschens Riksförbund med.
Skribenterna anmärker på att Coca-Cola Sveriges vd sitter i i rådet. Jag kan upplysa om att vederbörande också är ordförande för Livsmedelsföretagen och finns med i den egenskapen. Skulle jag neka en så viktig organisation att vara med bara för att deras ordförande jobbar åt Coca-Cola? Rådet är inte den enda källan till framtidens reformer. I arbetet med livsmedelsstrategin har en stor bredd av aktörer involverats och det råder fri väg att komma med synpunkter. Som minister gör jag verksamhetsbesök så ofta jag kan, och får där värdefulla inspel.
Tidigare i år bjöd statsministern och jag in lantbruksorganisationer till dialog. Senast en svensk statsminister anordnade ett sådant möte var så länge sedan att ingen jag har frågat minns det. Se det som ett tecken på den här regeringens fokus. Skribenterna må ha synpunkter på vad konsumenter stoppar i sig. Det är inte där jag lägger mitt krut. Däremot uppmanar jag, så ofta jag kan, folk att köpa svenskt - för att svenskproducerad mat har hög kvalitet och för att en stark fredstida produktion är en förutsättning för att vi ska klara oss vid kris och ytterst krig.
Skribenterna avslutar med att det enda rimliga, enligt dem, vore att införa köttskatt. Med risk för att göra skribenterna besvikna, men någon köttskatt är inte aktuell. Det vore att vandra in på en riskabel väg, som sannolikt inte bara gynnar importkött, utan också försvårar för annan produktion.
Jordbruket är nämligen en organisk näring där olika delar hör ihop. Ta bort möjligheten att få avsättning för animalieproduktion och bönder kommer i nästa steg ha svårt att använda betesmarker eller sälja ej kvarndugligt spannmål. Fler gårdar skulle med all sannolikhet slås ut och vi skulle riskera en negativ spiral när vi nu behöver jordbruket som mest.
Dessutom har Sverige goda naturgivna förutsättningar för animalieproduktion.
Det ska vi tillvarata – inte underminera.
Peter Kullgren (KD)
Landsbygdsminister