Landsbygdens medlemmar nöjdast i LRF
Medlemmar som lever på lantbruket och brukar större arealer är mindre nöjda med LRF än landsbygdsmedlemmar. Även bland de under 50 år är missnöjet större, visar LRFs undersökning Nöjd medlem 2014.
Det övergripande betyget är ändå godkänt. LRFs medlemmar är ganska nöjda med sin organisation: förtroendet för LRF är högt, man känner en värdegemenskap och är beredda att rekommendera andra att gå med. Hela 70 procent säger sig vara nöjda med LRF, vilket är en stabil siffra sett tillbaka i tiden. Sex procent är missnöjda. 24 procent är varken eller.
Men undersökningen visar på skillnader mellan olika typer av medlemmar. Mest nöjda är landsbygdsmedlemmar och de som inte har sin huvudsakliga inkomst från gården.
Större är missnöjet bland dem som i sitt företag omsätter mer än 600 000 kronor och har mer än 20 hektar jordbruksmark. Om man ska sammanfatta resultaten är LRF-medlemmar med större omsättning, mer mark och animalieproduktion mer missnöjda än andra.
"De som är beroende av näringsverksamheten på gården och har större arealer är tuffare i sin bedömning", skriver man i rapporten.
Undersökningen pekar ut några områden där LRF har bra möjligheter att bli bättre än i dag: Ett gäller stöd och råd till medlemmarnas företagande. På det området blir betyget "knappt godkänt".
Däremot är medlemmarna tämligen nöjda med hur LRF hanterar politik, samhälle och opinionsbildning som många anser är viktiga områden. Men även här finns möjlighet att bli bättre, bland annat när det gäller förutsättningarna för svensk animalieproduktion och konkurrenskraft.
Ett annat område där LRF kan bli bättre gäller den enskilde medlemmens möjlighet att påverka organisationen.
De mest nöjda medlemmarna hittar man i Gävleborg, Västernorrland och Östergötland. Mest missnöjda medlemmar finns på Gotland, Västra Götaland, Södermanland och Jämtland.