Landsbygden är vinnare när vi blir fossilfria

I Moskosel utanför Arvidsjaur blir jag igenkänd av en äldre man. ”Ni snackar alltid om att elbilen är för storstan”, säger han, ”men jag ska säga dig att här har de stängt sista macken, men sista eluttaget har de inte tagit än.”

Han slår huvudet på spiken; i mackdödens och urbaniseringens tid kan det vara fem mil till närmsta tankställe – utom för den som har elbil och ”tankar fullt” ur kontakten på husknuten. Och det är på landet elbilen är lönsam; den är dyr i inköp men har låga milkostnader vilket gör att bara den som pendlar långt kan tjäna in merkostnaden. Och elbilens räckvidd räcker: Knappast någon har längre än tolv mil enkel väg till jobbet.

Detta är inte ett udda exempel utan del av en större trend. Landsbygden är vinnare när vi lämnar fossilbränsleberoendet och ställer om till förnybara bränslen och el. Skogen, åkermarken och de långa kusterna ger konkurrensfördelar både gentemot resten av Sverige och övriga världen.

De grenar, toppar och stubbar som tidigare lämnats kvar i skogen blir nu hårdvaluta – de används redan av Preem för att göra talloljediesel, i nästa steg blir det också cellulosabaserad etanol och längre fram kanske metanol. På åkrar som tidigare legat i träda odlas redan nu vete för Lantmännens hypereffektiva etanolproduktion och raps för Perstorps fina biodiesel. Längs kusterna och till havs etableras vindkraftverk; de snurror vi redan satt upp räcker för att driva en miljon elbilar.

Ungefär en tredjedel av all den bensin och diesel vi använder idag bör ersättas med förnybara drivmedel och el, en tredjedel effektiviseras bort med hjälp av hybridteknik och andra smarta lösningar. Den sista tredjedelen uppnås med minskat resande. Också här brukar landsbygden utmåla sig som förlorare; bilpooler och kollektivtrafik funkar i Tjockhult men knappast utanför Ödeshög. I verkligheten görs reseavdragen för bilresor främst av välbetalda medelålders män i storstädernas kranskommuner. Skulle det finnas ett SM i samåkning skulle glesbygden vinna överlägset; i storstan kan man knappt namnet på sin granne, i småbyarna är det självklart att erbjuda skjuts om man ska åt samma håll.

År 2030 ska Sveriges fordonsflotta vara ”fossilbränsleoberoende”. Hur mycket fossilt vi ändå ska tanka går inte att förstå – jag är själv ”öl- och vin-oberoende” men tar mig gärna ett glas eller två. Så skärp målet till ”fossilbränslefri” och öka tempot i omställningen. Landsbygden kan inte vänta!

undefined