WWFs resonemang leder till felaktiga slutsatser. Genom att minska älgstammen, i enlighet med lagstiftningen, så att den hamnar i balans med betesresurserna skapas utrymme för större biologisk mångfald. Det skriver Johan Emanuelsson, skogsägare och jägare, Tibro.
Det här är en debattartikel. Skribenten svarar själv för sina åsikter och slutsatser.
Replik på debattartikeln Skogsbruket måste ta hänsyn till hela skogens ekosystem.
WWFs viltexpert Benny Gäfvert skriver att det är problematiskt att älgstammen har minskat och att det är skogsbruket som är grundproblemet genom bristande skogsskötselmetoder. Grunden i resonemanget är bra – att vi i brukandet av våra ekosystem behöver ta hänsyn till alla arter och processer. Men resonemanget bygger enligt mig dock på flera missuppfattningar och direkta felaktigheter och kommer därmed till felaktiga slutsatser.
WWF börjar med att skadorna på skogen inte har minskat lika mycket som älgstammen har sänkts och kopplar det till skogsbruk och täta granskogar. Vi vet dock att mycket av älgens foder skapas genom skogsbruk med hyggen, det hyggesskogsbruk som WWF ofta ifrågasätter. Vi vet också att mycket av de granskogar som främst breder ut sig i södra Sverige är en effekt av de höga viltstammarna, eftersom inga andra trädslag överlever det höga betestrycket. Vi vet också att där det inte råder foderbrist så minskar skadorna på skogen mer än vad älgstammen sänks. Det är älgen som äter upp tallplantorna och annan mat så att foderbrist uppstår, inte skogsbruket.
WWF skriver att vi i Sverige sänker älgpopulationen så kraftigt att andra arter riskerar att minska och att skogsbrukets företrädare menar att skadorna inte får överstiga 5 procent. WWF anger inte vilka arter som riskerar att minska, men främst borde det vara gran som tappar i dominans om älgstammen sänks. De flesta andra arter, många av dem hotade, gynnas istället av bättre balans i skogen. Det är inte heller så att det är skogsbrukets företrädare som anger vilken skadenivå som accepteras. Det är lagstiftningen som anger att älgstammen ska vara i balans med betesresurserna. Är betesskadorna högre än 5 procent årligen på tall så minskar fodertillgången på sikt, precis som den har gjort i stora delar av Sverige. Återigen så är det älgen som äter upp tall och övrigt foder.
WWF skriver att med älgen som symbol är det dags att ändra synen på naturen som resurs. I detta fall håller jag med, även om WWF:s slutsats blev bakvänd. Vi vet att den onaturligt stora älgpopulationen, med följande höga betestryck, inte är hållbar. Fortfarande är älgpopulationen flerfalt högre än vad skogens ekosystem historiskt är anpassade till. Genom att minska älgstammen, i enlighet med lagstiftningen, så att den hamnar i balans med betesresurserna skapas utrymme för större biologisk mångfald genom att trädslag som rönn, asp, sälg, ek och tall kan överleva. Då skapas utrymme för ekosystem som vi alla borde önska.
Skogens klimatnytta skulle öka och Sveriges ekonomi skulle stärkas. Dessutom skulle älgen slippa svälta.
Johan Emanuelsson
Skogsägare och jägare, Tibro.
