Fredstanken och EUs vattendirektiv är EUs ledande direktiv för överlevnad i klimatförändring i global uttorkning. Den svenska tappningen är som jag ser det, en omöjlig utopi. Det skriver Göran Hartman, vattenreglerare, Tiveden.
Det här är en debattartikel. Skribenten svarar själv för sina åsikter och slutsatser.
Replik på debattartikeln Nödvändigt att investera i strömmande vatten av Gustaf Lind generalsekreterare, Jill Staveley Öhlund, sakkunnig sötvatten, WWF.
Argumentet att vattenkraftens sjödammar är den främsta orsaken till att vi inte uppnår de svenska miljökvalitetsmålen är klassisk skräckpropaganda. Debattinlägget visar inte på ett seriöst miljöengagemang, utan är en farlig aktivistisk partsinlaga mot demokratiskt fattade EU-beslut. Europas vattendirektiv har inte med förbud och begränsningar av vattenkraft och dammar att göra, utan syftar till att vattenkvaliteten inte skall försämras. Den gröna vattenkraften är EUs största energikälla. Evigt givande och reglerbar. Detta skyddar EU likt fredstanken.
Strömmande vatten har genom århundraden byggt upp Europas välstånd från vattenkvarnar till vattenkraft. Vi har haft så kallade ”dammar och andra hinder” i hundratals år. De har inte skapat miljöproblem, tvärtom. Reglerade vattendrag har räddat oss genom torka och översvämningar.
EU skyddar och bevarar sina kultur- och vattenmiljöer med begreppet kraftigt modifierade vatten, det vill säga skapade och uppbyggda av mänsklig hand. Fredstanken och EUs vattendirektiv är EUs ledande direktiv för överlevnad i klimatförändring i global uttorkning.
Sverige har som enda land aldrig följt Europas vattendirektiv från år 2000, utan gjorde ett eget hemmagjort vattendirektiv år 2004, som väljer lögnen som sanning och river ut allt i vattnets väg för enbart teoretisk fiskvandring och flugfiske. Det ska vara fri fiskvandring från havet till diken och källor, djupt in i inlandet tur och retur. Det är som jag ser det, en omöjlig utopi.
Sverige river ut allt i vattnets väg: sjödammar, kraftverk, natur- och kulturmiljöer och givetvis månghundraårig biologisk mångfald, med torrläggningar av tusentals strandmil och våtmarker, vilket hotar hela regioners dricks- och grundvatten.
Världsnaturfondens generalsekreterare och sötvattensexpert förstår inte att hur den lilla lokala vattendroppen behandlas är det mest globala när Europa står inför uttorkning i klimatförändring. Särintressenas inflytande i svensk miljöpolitik har lett till total brist på samhällsplanering, och med det kommer skyhöga elräkningar redan nu på våra bord.
Miljödomstolarna har nu blivit politiserade och från högsta regeringsnivå har miljöaktivism fått verka fritt genom länsstyrelserna, och som jag ser det så samarbetar tyvärr inte våra tre största partier S, M och SD föredömligt när världen står i brand. När de två blocken stångades, kunde Miljöpartiet blockera tagna demokratiska beslut när de behärskade miljödepartementet med politisk miljöutpressning. I Tidösamarbetet kan nu ett par liberaler motarbeta hela EUs vattendirektiv genom att stå fast vid den svenska hållningen. Vår nuvarande regering har trots moratorium (fördröjt verkställande), förblivit bakbundna av Liberalerna och det går att konstatera att ingenting har hänt som gynnar vattenkraften.
Miljöpartiet saboterade grundligt att alla undantag inom EU-rätten skulle gälla för den svenska vattenkraftens moderna miljövillkor med så liten påverkan som möjligt. Även den europeiska strategin, att förklara de uppbyggda vattendragen för kraftigt modifierade, det vill säga ”god ekologisk potential” istället för ”god ekologisk status”, motarbetades till utrivning. Regeringen måste nu omgående lagändra till fördel för det europeiska vattendirektivet och förkasta den svenska tappningen av det.
Göran Hartman
vattenreglerare, Tiveden.
