För att på ett sakligt och nyanserat sätt kunna ifrågasätta och staka ut målen behöver politiker och journalister ha mer kunskap. Hur många journalister försöker belysa klimatkrisen och lantbrukets gemensamma svårigheter? Det skriver Anders Edbro, ordförande LRF Osby kommungrupp, ihop med flera skogsägare och journalister.
Det här är en debattartikel. Skribenten svarar själv för sina åsikter och slutsatser.
Sebastian Kirppu, skogsbiolog och aktivist, och David van der Spoel, skogsbiolog och aktivist, uppmanar på DN Debatt den 1 november 2024 att ”se igenom näringslivets falska budskap om vår miljö”. Vi undrar vad det är som är falska budskap.
Det hade varit intressant om debattörerna i stället för att gå till anfall skriver om hur de anser att en livsmedelsförsörjning och ett gott skogsbruk ska se ut. Vi menar att de istället bidrar till den polarisering som de själva kritiserar mellan miljörörelsen och skogs- och lantbruksnäringen.
De som jobbar i skogen och de som driver lantbruk måste kunna försörja sig. De skogsbolag som ständigt kommer upp i debatten är de fyra största. Skogsnäringen består av över 300 000 privata skogsägare till. De känner inte igen sig i rådande debatt om rovdrift. Det är väldigt enkelt att kritisera men det krävs betydligt mer om man ska arbeta med hållbara framtidslösningar. För ingen kan ju undgå att vi måste ha en livsmedelsproduktion och en energiförsörjning i Sverige?
För att på ett sakligt och nyanserat sätt kunna ifrågasätta och staka ut målen behöver politiker och journalister ha mer kunskap. Hur många journalister försöker belysa klimatkrisen och lantbrukets gemensamma svårigheter? De mest initierade artiklarna går att läsa i lantbrukspressen. De kommer aldrig längre, och storstadspressen, SVT och SR hakar definitivt inte på. Det verkar som om det har uppstått en linje om vad som är ”rätt” och vad som är ”fel”. Det kan bero på att debattredaktörerna inte har kunskapen som behövs för att bedöma alla yttringar och tillåta en bred debatt med många infallsvinklar. Många grupper blir utpekade men skogs- och lantbrukare håller ju sig till de bestämmelser som är beslutade.
”Hätska industriföreträdare och deras politiska kampanjer får ofta basunera ut alternativa fakta som passar deras agenda, medan miljöjournalister, privatpersoner och miljöorganisationer tysta förväntas acceptera att vår gemensamma natur och miljö utarmas. Är det verkligen så vi vill att den svenska demokratin och miljöpolitiken ska fungera? Ska vi verkligen acceptera att industrins särintressen står över miljön och människan?” Så avslutas debattartikeln i DN. Det är för låg nivå. Det är att manipulera, polarisera och förenkla. Vem är det egentligen som sprider alternativa fakta/budskap och vilka budskap är de alternativ till? Hur förenligt är det att vara professor och aktivist? Under akademisk titel gäller alltid krav på validerad kunskap. Är det trovärdigt att vara akademisk aktivist och hur påverkar det akademierna?
Vi skulle gärna se en inbjudan till saklig debatt och diskussion i syfte att minska polariseringen och förhoppningsvis hitta en realistisk väg framåt där konsumtionen behöver minska i stället för att öka.
Vi måste börja att samtidigt diskutera mat/försörjning och miljö/klimat för att hitta framtidslösningar.
Anders Edbro, ordförande LRF Osby kommungrupp och skogsägare
Lars-Erik Levin, skogsägare, debattör, informatör
Gunnar Lyckhage, journalist och författare
Susanne Gäre, journalist och författare
