Myndigheterna, miljörörelsen och forskarna försöker att med enkla statistiktrick vilseleda politikerna och allmänheten om hur mycket skog som avsätts. Det skriver Sverker Liden, jägmästare och skogsägare.
Det här är en debattartikel. Skribenten svarar själv för sina åsikter och slutsatser.
Replik på debattartikeln Det är inte synd om de som hindras avverka skog med höga värden av skogsägarna Roger Adolfsson och Torbjörn Westerberg.
Skogsägarna Roger Adolfsson och Torbjörn Westerberg ifrågasätter om de enskilda skogsägarna skall få ersättning för de intrång staten gör i skogsägarnas egendom. De tycker att skogsägarna klarar sig ändå. Med det argumentet så tycker jag att det finns större skäl att höja skatten för hög- och medelinkomsttagare än att ta skogen från de små skogsägarna.
Sanningen är att Sverige har undantagit nästan 30 procent eller 10 miljoner hektar av skogsmarksarealen från aktivt skogsbruk och att vi därmed uppfyller Glasgowöverenskommelsens krav, framförhandlat och godkänt av EU. Varför skall Sverige avsätta ännu mer?
Skälet till att bara 3 procent av den ”brukade skogen” är kontinuitetsskog är att arealer som avsätts från den flyttas över till ”den avsatta arealen”. Så ju mer skog som avsätts desto sämre siffror för den brukade skogen. Myndigheterna, miljörörelsen och forskarna försöker att med enkla statistiktrick vilseleda politikerna och allmänheten.
Politiken mot skogsägarna har ändrats av myndigheterna från att handla om rådgivning och frivilliga avsättningar till strikt lagtillämpning. Certifiering och uppgörelser mellan skogsägare och myndigheter blir därmed meningslösa för skogsägarna eftersom myndigheterna eller miljörörelsen med hänvisning till artskyddsbestämmelser och Århuskonventionen kan riva upp alla uppgörelser.
För närvarande diskuterar Skogsstyrelsen och skogsägareföreningarna hur de skall kunna tvinga de enskilda skogsägarna att ge bort förfoganderätten över skogsmark för hundratals miljarder kronor till staten. Detta innebär att skogsägarna dessutom tvingas att sköta den utan ersättning, mot att virkesköparna kan få sköta en del av myndighetsutövningen för att kunna behålla certifieringen och pressa skogsägarna.
Jag har nyligen fått en enkät från forskare från Lunds universitet, initierad av Skogsstyrelsen och skogsägareföreningarna, med frågor om hur jag ser på olika sätt att få betalt för ekosystemtjänster som att avstå från att avverka gammal skog, avsätta skog utöver vad som krävs i FSC och PEFC och återväta skog samt hur finansiering skall ske.
Inte nog med att Skogsstyrelsen och skogsägareföreningarna enligt förslaget ämnar vägra att betala ersättning för de första 5 procenten eller ännu mer, man aktualiserar även införande av ytterligare en miljöavgift på skogsägarna för att finansiera avsättningarna därutöver. Dessutom aviserar skogsbolagen och föreningarna att de avser att ge Skogsstyrelsen rätt att bestämma vilka områden en skogsägare skall avsätta. Detta är ett försök att rädda redan överspelade FSC och PEFC och därmed virkesköparnas kontroll av säljarna på de enskilda skogsägarnas bekostnad. Enskilda skogsägare har redan börjat lämna certifieringen hellre än att utsättas för utpressning av skogsindustrin och staten såsom skedde i 1979 års skogspolitik.
Står landsbygdsminister Peter Kullgren (KD) och regeringen bakom dessa ideér hos skogsindustrin, skogsägareföreningarna och Skogsstyrelsen att införa obligatoriska skogsbruksplaner, nya skatter, konfiskera nyttjanderätten till skogen för hundratals miljarder och blanda in Skogsstyrelsen i certifieringen och virkesköparna i myndighetsutövningen? Planerar regeringen att ta över nyttjanderätten på 5 procent av skogsmarksarealen utan att betala ersättning? Varför räcker det inte med att vi redan har avsatt 10 miljoner hektar?
Sverker Liden
Jägmästare och skogsägare.
