Välkomna fler nya trädslag till finrummet
Vi är extremt beroende av tre trädslag. Det är riskfyllt, inte minst med tanke på klimatförändringar. Det skriver Pär Fornling.
Det här är en ledarartikel skriven av Land Lantbruks ledarskribenter. Land Lantbruk är LRFs medlemstidning och partipolitiskt obunden.
För några veckor sedan (nummer 49) publicerade vi ett reportage om contorta. Rubriken var "Contortatallen på väg in i finrummet". Tyvärr är det ensamt i finrummet. Där finns plats för att bjuda in fler främlingar. Och man kan inte säga att contorta välkomnas med öppna famnen i de fina salongerna.
På engelska heter trädet "lodgepole pine", tältpinne-tall. Namnet kommer av att indianerna brukade använda de raka fina stammarna till att resa sina tält. Det rimmar inte alls med contortans rykte om att vara krokig och av dålig kvalité. Delvis beror det på att tallen etablerats felaktigt. När trädet introducerades på 1970-talet fanns tankar om att minska gallringarna genom långt avstånd mellan plantorna, då blir det inte bra. Om de däremot växer tätt blir träden raka och fina. I en doktorsavhandling rekommenderas frösådd för täta bestånd med bra kvalité och många kubikmeter.
En sorglig bortglömd utredning från Skogsstyrelsen ”Regler om användning av främmande trädslag" (meddelande nummer 7/2009) föreslås att de geografiska begränsningarna för contorta tas bort. Det är en bra idé. Renskötsel är enda problemet med contortan. Och, såvitt vi förstår, är intresset för renar minimalt i Götaland. Utredningen vill lätta på fler begränsningar för så kallat främmande trädslag. Trots löften från regeringen hände ingenting. Absolut ingenting. Utvecklingen har gått åt andra hållet, med ytterligare begränsningar genom certifieringen.
Och allt detta medan landskapsarkitekter går en diametralt motsatt väg. Av hänsyn till klimatet letar de över hela världen efter nya trädarter till parker och grönområden. Det inskränkta perspektivet i skogen är oroväckande och dumt. Vi är extremt beroende av tre trädslag. Det är riskfyllt, inte minst med tanke på klimatförändringar. Dessutom är det dumt att inte ta vara på de möjligheter som finns med bättre tillväxt och ett bredare utbud av virke till förädlingsindustrin.
Och nya trädslag kommer antingen vi vill det eller inte. Tysklönn, sykomore, är ett exempel. Även det är ett utmärkt alternativ om det ges rätt förutsättningar. Det behövs förstås ett regelverk, men det finns flera ganska väl beprövade kandidater. Hybridlärk, douglasgran, poppel, sitka, rödek, kustgran, valnöt, tysklönn och hybridasp.
I och för sig finns det möjligheter att odla nya trädslag, men de bromsas av en negativ attityd. Det känns som att arbeta i lagens utkanter och begränsningarna är likväl påtagliga. I stället borde signalsystemet vara uppmuntrande för att utveckla skogsbruket och ansvarsfullt ta vara på nya möjligheter.
Ett bra första steg är att damma av den gamla utredningen.
Pär Fornling