LRF Skogsägarna välkomnar Fältbiologernas uppfattning att skogsägare måste få ersättning, men avvisar att de är skogsägarna själva som ska betala den genom en skogsfond. Det skriver Paul Christensson, ordförande för LRF Skogsägarna.
Det här är en debattartikel. Skribenten svarar själv för sina åsikter och slutsatser.
Replik på debattartikeln: Ersättningsfrågan borde ena skogsägar- och miljörörelsen av Nora Sverredal.
Fältbiologernas talesperson för skogsfrågor Nora Sverredal skriver i Land Skogsbruk om möjligheten till gemensam syn vad gäller finansiering och ersättning till skogsägare som tvingas avstå brukande av sin mark. LRF Skogsägarna välkomnar Fältbiologernas uppfattning att skogsägare måste få ersättning men avvisar att de är skogsägarna själva som ska betala den genom en skogsfond.
Enligt Statistiska centralbyrån SCB är idag cirka 27 procent av Sveriges skogsareal undantaget från skogsbruk genom formellt och frivilligt skydd samt impediment som enligt lag är förbjudet att skydda. Det motsvarar den sammanlagda arealen i Östergötland, Västergötland, Värmland, Örebro, Västmanland och Södermanland.
Sveriges skogsägare tar idag ett stort ansvar genom att frivilligt avsätta skog för naturvård. För de som är certifierade enligt PEFC eller FSC är kravet 5 procent men de frivilliga avsättningarna är närmare 6 procent enligt SCB. Skogsägarna tar alltså idag frivilligt ett större ansvar än vad som krävs enligt lag och certifiering. Bara markvärdet för de frivilliga avsättningarna kan uppskattas till 200 miljarder kronor.
Utöver det lämnas cirka 10 procent av arealen vid avverkningar till det som kallas generell hänsyn. Det handlar till exempel om kantzoner mot vatten och värdefulla biotoper. Även det sker utan ersättning och motsvarar uppskattningsvis ett markvärde på 50 miljarder kronor.
Enligt Riksskogstaxeringen ser vi en positiv utveckling av biotoper och element i skogen så som död ved, lövträd och äldre skog, som är viktiga för många arter. Det är en viktig och värdefull utveckling som vi skogsägare är stolta över. När LRF i enkät frågade våra skogsägande medlemmar svarade 80 procent att de vill göra än mer för att öka naturvärdena i sin skog. I samma enkät svarade 80 procent att man idag inte vågar göra det då man riskerar att förlora rätten att bruka sin skog, dessutom utan ersättning. Det är en kontraproduktiv politik som måste ändras.
Det är mycket välkommet att Fältbiologerna stödjer skogsägarna i att de ska få ersättning när de hindras bruka sin skog. LRF Skogsägarna anser däremot att det är helt orimligt att skogsägarna utöver det man redan frivilligt avstår också ska finansiera det som samhället gemensamt anser viktigt att bevara. LRF Skogsägarna ser det som en grundläggande princip att ersättning för de inskränkningarna måste finansieras av skattemedel.
LRF Skogsägarna har lämnat tydliga förslag till politiken att det måste göras noggranna analyser i vilken omfattning ytterligare arealer behöver tas ur bruk och vilka konsekvenser det får för klimat, landsbygd, sysselsättning, skatteintäkter, med mera. I de fall ytterligare skydd behövs ska de bygga på skogsägarens initiativ med säkerställd statlig ersättning.
Vi välkomnar gärna Fältbiologernas stöd i de förslagen som innebär att vi tar tillvara skogsägarnas engagemang och sammantaget skapar möjlighet för fortsatt positiv utveckling av natur- och miljövärden i våra skogar.
Paul Christensson
Ordförande LRF Skogsägarna
