Två starka krafter drar skogsbruket
Den svenska regeringen säger att skogen är viktig och att man vill slå vakt om skogsproduktionen. Men i praktiken har mycket lite hänt. Det skriver Knut Persson.
Det här är en ledarartikel skriven av Land Lantbruks ledarskribenter. Land Lantbruk är LRFs medlemstidning och partipolitiskt obunden.
Två starka krafter drar skogsbruket åt olika håll. Virkespriserna är rekordhöga och skogsindustrin får bra priser mitt i en lågkonjunktur. Samtidigt finns det ett helt batteri med nya EU-regler som vill minska aktiviteten i skogsbruket.
I branschföreningen Skogsindustriernas senaste marknadsrapport talas det om ett paradigmskifte. Det nya är att priserna på industrins produkter går upp trots minskad efterfrågan, minskad avverkning, minskande leveranser, lågkonjunktur och byggkris. Tidigare har detta lika säkert som amen i kyrkan lett till lägre priser.
Man kan inte vara säker förrän efteråt. Handlar det om tillfälliga störningar beroende av det oroliga världsläget eller har något fundamentalt ändrats som leder till bestående förändringar? I rapporten ser man ett minskande globalt utbud och ett högt kostnadsläge som drivande faktorer bakom det nya läget.
Det är mer än ett år sedan man trodde att nu kan inte virkespriserna öka mer. Alla gamla sanningar talade för att priserna skulle gå ner. Men tvärtom har de fortsatt att öka mitt i lågkonjunkturen.
Man kan alltid diskutera hur bra lönsamheten i skogsbruket är. Inflationen har lett till att kostnaderna ökat, så en stor del av prisuppgången försvinner. Men jämfört med tiden före pandemin när priserna gick upp och ner i ett ganska välkänt mönster bör dagens priser leda till ett större intresse av att öka tillväxten och på sikt avverkningarna i skogen.
Mot detta talar politiken. Den svenska regeringen säger att skogen är viktig och att man vill slå vakt om skogsproduktionen. Men i praktiken har mycket lite hänt. Artskyddsförordningen är fortsatt en byråkratisk mardröm för skogsägarna där det mycket väl kan sluta med avverkningsförbud utan självklar rätt till ersättning.
Men det nya är att EU genom flera olika initiativ försöker minska aktiviteten i skogsbruket. Hur det i praktiken ska fungera och vad det betyder för en enskild skogsägare vet vi inte. Att Sverige som EUs största skogsland har haft så lite inflytande över flera regelverk som påverkar skogen är ett kraftigt underbetyg till de svenska politikerna. Sveriges representanter måste driva svenska intressen.
Var slutar då det här? Är marknaden eller EUs politiker den starkaste kraften? Marknaden är ett ganska kyligt ord för grundläggande mänskliga behov. Skogen används inte för lyxkonsumtion utan det handlar till exempel om att värma våra bostäder under vintern, ge oss blöjor och toalettpapper, kartong som gör att varor kan transporteras och hus som vi kan bo och arbeta i.
Knut Persson