Tillbaka till rötterna för en tydligare profil

Efter nästan 100 år har spelplanen förändrats för skogsägarföreningarna. De näringspolitiska frågorna är förvisso plågsamt lika, men virkesmarknaden är olik. Den har gått från överskott till underskott. Från köparens marknad till säljarens. Det är förstås bra, men också en utmaning. I kooperationens DNA finns att vara en underdog. Att gå ihop för att med gemensamma krafter utmana bolagen. De kooperativa företagen är bra på att kämpa i underläge. Det motsatta ger nya utmaningar.

Utgångspunkten är förstås att ha ett konkurrenskraftigt pris, men blir det huggsexa om virket går det inte att hänga med i alla lägen. Att behandla medlemmar lika är en av kooperationens grundpelare. Man kan ge pris efter prestation, men det måste vara ett öppet, konsekvent och transparent system. I grunden är nyttan av samverkan likväl ett fortsatt argument.

Det tydligaste exemplet i modern tid, då det gäller virkespriser, visade sig i blixtbelysning för 20 år sedan. Då enorma mängder virke låg på marken efter Gudrun reagerade marknaden direkt. Det kom, helt naturligt, många bottenbud på att köpa virke. I det läget fattade Södra omgående ett par avgörande beslut. Föreningen satte ett garantipris och lovade att alla medlemmar skulle få samma pris, även om det dröjde tills virket kunde tas omhand. Det är ett exempel som förtjänar att lyftas fram i en tydligare kooperativ profil.

Och betydelsen av samverkan har fler dimensioner. Det handlar i vidare bemärkelse om förutsättningarna att bedriva skogsbruk och om livet på skogsgården. Om en gemensam värdegrund. Det sistnämnda var mycket mer uttalat i kooperationens barndom och en bit in på 1990-talet. Då var frågor om kultur ett naturligt kitt för att hålla ihop och stärka medlemmarna. Grunden är rimligen densamma, liksom betydelsen av landsbygdsfrågor i vidare bemärkelse.

Näringspolitiken har varit med hela tiden. Till att börja med fanns en misstro mot bondeskogsbrukets förmåga att över huvud taget bruka skogen för att uthålligt få fram virke. Nu ifrågasätts brukandet från andra utgångspunkter. I grunden är frågorna desamma.

Historien är kantad av framgångsrika manifestationer, men det var länge sedan. Senast handlade det om ersättning efter Gudrun och dessförinnan ett massmöte i Jönköping mot förslaget att skogsägarna skulle finansiera EU-avgiften. Man kan tycka det vore läge igen, med målet att förstärka egendomsskyddet i grundlagen. 

Möjligen, vilket verkar konstigt, är tiden över för den typen av aktioner. Oavsett vilket är näringspolitik och skogsgårdens roll grundläggande profilfrågor för föreningarna, tillsammans med virkesaffärerna.