Statens avsikter måste klarna för skogsägarens rättssäkerhet

För tredje året i rad väntas skogsavverkningarna att minska i år. Det finns en risk för att nedgången blir bestående. Trots att virkespriserna är rekordhöga ökar inte avverkningarna. Bortsett från det oönskade rekordet under stormen Gudrun hade vi den högsta avverkningen 2021 med 96 miljoner skogskubikmeter, i år väntas avverkningen bli 88 miljoner kubikmeter. Det finns en hel rad skäl till att avverkningarna minskar. Vi har de biologiska orsakerna: torkan 2018 visade sig ha effekt under flera år med lägre tillväxt. Den gjorde också att barkborreangreppen ökade och i de mest drabbade områdena finns det inte mycket skog kvar att avverka. Vem vet när vi drabbas av nästa torrår med sämre skogsproduktion.

Vi har också politiska skäl: EU har ett helt batteri med lagar och regler på väg att införas. Vi vet inte vad de i praktiken kommer att betyda för skogsbruket, men alla har som mål att minska avverkningarna. Svenska politiker lägger sten på börda genom överdrivna och otydliga tolkningar av gamla EU-regler, tydligast är kaoset kring Artskyddsförordningen. Man kan säga att allting kokar ner till en slutsats: För att värna miljön måste vi avverka mindre. Men det skulle få stora negativa konsekvenser för skogsägare, landsbygden i stort, skogsindustrin och hela landet. Vi behöver därför försöka hitta nya vägar att samtidigt värna miljön och hålla uppe skogsproduktionen.

Viktigast just nu verkar vara att statens avsikter blir klara, och då inkluderar vi regler som har sitt ursprung i EU. Det måste finnas en rättssäkerhet som innebär att en skogsägare får använda sin skog till ett aktivt skogsbruk, och om staten vill inskränka äganderätten behövs klara regler för det och ersättning för hela begränsningen. Att nästan hela skogsarealen hamnar i en gråzon där man långsiktigt inte vet vad som gäller är helt oacceptabelt. Det innebär ett mindre aktivt skogsbruk som ger mindre skogsproduktion och lägre avverkning. På den absoluta merparten av den svenska skogsarealen bör det tvärtom vara möjligt att planera för åtgärder som ger ökad produktion och på sikt gör det möjligt att öka avverkningarna.

Det finns en rad kända åtgärder för att öka tillväxten, använda förädlade plantor och gödsling är några exempel. Om vi ser till behovet av skogsprodukter och industrins innovationsförmåga har det sällan sett så ljust ut för skogsägare som nu. Men det krävs den här optimismen får effekt i skogsbruket genom tydliga och rimliga regler.

Om den nuvarande utvecklingen tillåts fortsätta kan 2021 mycket väl bli ett avverkningsrekord för lång tid framåt. Men i så fall har vi missat en stor möjlighet för skogsbruket och landet.

Knut Persson