Skogsdebatten kan inte vara ständigt pågående

Skogen är bra för Sverige på många sätt. Den ger oss viktiga produkter som sågat trä och papper, och arbete och inkomster runt om i landet. Skogen gör oss också till ett stabilare och säkrare land. Sverige är till stora delar skog, det går inte att tänka sig vårt land utan den. Men många glömmer ibland hur den påverkar nästan alla delar av samhället. Ett område som blivit mer aktuellt de senaste åren är försvars- och säkerhetspolitik.

Sveriges faktiskt i särklass viktigaste energikälla är biobränsle. Den är ungefär 50 procent större än den näst största källan som är olja. Det är skogen som till stora delar värmer upp Sverige och som gör att importen av gas och kol är liten. Att vi till allt större del klarar oss med energi som produceras inom landet gör oss till ett säkrare land.

Nästa naturliga steg för att minska importen och utlandsberoendet är att använda skogen som råvara till bränsle för fordon av olika slag. Till viss del används biobränsle redan och några industriprojekt håller på att färdigställas medan flera andra är planerade. Men riksdagens beslut om inblandning, den så kallade reduktionsplikten, har gjort att flera projekt har senarelagts. Det hade varit möjligt för staten att minska bränslekostnaderna utan att göra oss mer utlandsberoende.

Hela utvecklingen förutsätter att skogen växer och att vi kan använda den. Att försöka göra den svenska skogen till en kolsänka så att användningen av fossila bränslen kan fortsätta i resten av Europa är både kortsiktigt och minskar den svenska säkerheten.

Det är också ett viktigt att värna biologisk mångfald och skydda vissa naturtyper. Men att staten och dess myndigheter inte förmår att klargöra hur det ska gå till är orimligt på flera olika sätt. Dels för att enskilda skogsägare bör veta vad som gäller och inte bli hänvisade till utdragna och osäkra domstolsprocesser. Dels för att det minskar avverkningarna, och det gör oss till ett fattigare och mindre säkert land.

Att Sverige till så stor del är skog gör det naturligt att många har synpunkter på den. I en demokrati är det självklart fritt fram att diskutera och försöka skapa opinion för olika förslag.

Men vi kan inte ha en ständigt pågående diskussion om vad som gäller. Lagstiftning och instruktion till myndigheter måste vara så tydlig att näringsidkare som skogsägare kan använda sin egendom. Under senare tid har vi sett ett större engagemang bland flera ledande politiker för skogen, men det har inte lett till några konkreta åtgärder. Den aviserade utredningen om artskyddet är till exempel halvvägs in i den här regeringens mandatperiod fortfarande inte tillsatt.

 Knut Persson