När allmänjournalister som inte är insatta eller har erfarenhet av skogsbruk ska "granska" näringen, så blir det ofta magplask. Att EU-politiken är underbevakad i allmänmedia är under all kritik, och så även kopplingen till skogspolitiken. Det skriver Anna Nilsson.
Det här är en ledarartikel skriven av Land Lantbruks ledarskribenter. Land Lantbruk är LRFs medlemstidning och partipolitiskt obunden.
Ekot i Sveriges Radio har slagit på stort och publicerat en granskning som visar att 6300 hektar "oskyddade naturskogar längs fjällkedjan huggs ner i rekordfart" under fyra års tid. Den senaste Skogsutredningen föreslog att just detta område skulle skyddas men sedan dess har inget mer hänt i den frågan. Det som inte tas upp i radioinslagen är ju att politiken ju inte har kommit fram till hur skogsägarna ska kompenseras för sina skogsinnehav ifall de ska tas ur produktion.
Det går att fråga sig hur kommer det sig att redaktionen väljer att använda just begreppet "oskyddad naturskog"? Den skog som inte är formellt skyddad är ju i praktiken oskyddad. Vad är det för braskande med det? Undertonen är att det låter som att skogsägare har gjort något olagligt när de har ansökt om avverkningstillstånd, och efter Skogsstyrelsens granskning då det handlar om just fjällnära skog, fått grönt ljus att avverka. Men det är privat egendom som är brukad och skött av skogsägare och som planerar att avverka när skogen är redo för det. Är dessutom drygt 6000 hektar av totalt 1 124 600 hektar produktiv fjällnära skogsmark något att uppröras över?
När allmänjournalister som inte är insatta eller har erfarenhet av skogsbruk ska "granska" näringen, så blir det ofta magplask. Är faktumet att skog avverkas verkligen en nyhet i riksmedia? Det rör sig om skog som inte har avverkats i någon rekordartad takt, som har gått igenom den vanliga processen alla lagliga instanser för avverkningsanmälan och där Skogsstyrelsen gjort bedömningen att det inte har funnits några hinder.
Att EU-politiken är underbevakad i allmänmedia är under all kritik, och så även kopplingen till skogspolitiken. Naturrestaurering, LULUCF, Avskogningsförordningen, Förnybartdirektivet och Taxonomin är ord som kan vara avskräckande. Det är lätt att ta ställning för enskilda arter och inte alla andra värden - där nyttor som ekonomi, industri och arbetstillfällen kan uppfattas hårda i sammanhanget.
När vi kommer till det stundande EU-valet så har unionen som bekant ingen gemensam skogspolitik, men lagstiftningen har kommit att innefatta skogsbruk allt mer via klimatpolitiken och miljö- och energipolitiken. Vi kan bara vänta oss att fler EU-beslut kommer att fortsätta att påverka den svenska skogen. Brukandet har hamnat i skymundan när bevarandeperspektivet har vägt tyngre i lagförslagen under den senaste mandatperioden. Förhoppningsvis kommer nästa EU-kommission arbeta mer med konsekvensanalyser i utformningen av nya lagförslag. Gör din röst den 9 juni för vem du vill ska sitta vid makten!
Anna Nilsson
