Skogen är en dröm för alla utom skogsägaren
Skogen är en enkel dröm att uppfylla för alla utom för skogsägaren. Knäckfrågan är hur biologisk mångfald ska värderas mot lönsamhet. Det skriver Anna Nilsson.
Det här är en ledarartikel skriven av Land Lantbruks ledarskribenter. Land Lantbruk är LRFs medlemstidning och partipolitiskt obunden.
Fåglarnas, mossornas och svamparnas skog. Renarnas, lavarnas och älgarnas. Jägarnas, bärplockarnas och orienterarnas helst rätt glesa (men inte avverkade) skog. Skidåkarnas med spårningslämpliga skogsvägar. Våtmarksförespråkarnas odikade skog. Klimatförespråkarnas med förlängda rotationsperioder (fast inte avsatt för naturreservat). Länsstyrelsernas miljömålsmässigt levande skog. Pappersbrukens och sågverkens, som helst ska ge billig råvara. De många arbetstillfällenas skog. EUs kolinlagringsskog. Och så...skogsägarnas skog.
Skogen som förhoppningsvis även kan ge avsättning för arbetet det innebär att sköta den.
Torbjörn Skytt, forskare i ekoteknik och miljövetenskap på Mittuniversitetet, ringade in vad princip hela skogsdebatten handlar om under rubriken "den dynamiska dragkampen om skogen" på LRF Gävleborgs regionstämma för ett par veckor sedan. Allt fler ger sig in i debatten om hur skogen ska skötas och brukas. Vilka mål väger tyngst när de inte sammanfaller?
Skogsindustrierna för fram att den brukade skogen ger störst klimatnytta, Naturskyddsföreningen vill rädda skogens alla värden och Fossilfritt Sverige vill ha mycket som förnyelsebar råvara. För att bara nämna några aktörer.
Komplexitet uppstår när det inte finns ett sätt att få alla nöjda. Det är inte fel att avverka, och inte heller fel att låta skogen stå. Men vad skogen kan uppnå beror var den finns, hur gammal den är och vilken bonitet den har. Att avverka i rask takt är vad skogsbolag och massabruk är i behov av. Varken statliga eller privata skogsägare har dock inte särskilt mycket att förlora på att låta skogen stå ett tag (förutom risk för storm, brand, rotröta, granbarkborre, snytbagge, tallmärgborre...).
Knäckfrågan är hur biologisk mångfald ska värderas mot lönsamhet. "Pengar är inte allt, men få vill arbeta helt utan att få några pengar", som Torbjörn Skytt uttryckte det.
Skogen är den resurs som kan plocka ner och binda koldioxid från atmosfären. Men viljan och lusten för skogsägare att spara gammal skog förtas av en rädsla för att skogen ska beslagtas och inte bli värd något alls.
Att börja avverka i panik av skräck för att inte få göra det alls är dåligt för alla. Det är dåligt för lönsamheten, för klimatet och för den biologiska mångfalden. Det finns såklart andra vägar för Sverige att uppnå målen i den nya LULUCF-förordningen och i slutändan de mål i Parisavtalet som EUs stats- och regeringschefer enades om 2020. Exempelvis genom att kraftigt minska på användningen av fossila bränslen, sluta med ståltillverkning eller annan produktion som släpper ut koldioxid.
Skogen är en enkel dröm att uppfylla för alla utom för skogsägaren.
Anna Nilsson