Idag är det för stort fokus på hur vi ska fördela en krympande kaka. Fokus måste i stället ligga på hur vi får kakan att växa. Det skriver Lena-Liisa Tengblad, vd, och Freja Linderstam, avtalsansvarig skogsbruk, Gröna arbetsgivare.
Det här är en debattartikel. Skribenten svarar själv för sina åsikter och slutsatser.
Det har blivit populärt bland både politiska partier och fackförbund att prata om arbetstidsförkortning. Argumenten är att vi genom att jobba mindre ska må bättre, bli mer effektiva och fler ska få arbete. Tanken är att detta, självklart med bibehållen lön, blir ett nollsummespel med bara positiva effekter för både arbetstagare och arbetsgivare.
Det är bara det att det inte funkar så i praktiken, i synnerhet inte inom skogsbruket. Där är det kompetensbrist, låga vinstmarginaler, lång restid till jobbet, och ett beroende av utländsk arbetskraft.
Svenskt Näringsliv har tagit fram en rapport som konstaterar att Sverige redan har en av de kortaste arbetstiderna i OECD när man jämför faktisk veckoarbetstid och hela årsarbetstiden inklusive semester och helgdagar. Rapporten konstatera att en arbetstidsförkortning skulle innebära minskad produktion, minskad BNP, lägre skatteintäkter och lägre hushållsinkomster. Dessutom skulle bristen på arbetskraft förvärras eftersom allt för många av de som idag står utanför arbetsmarknaden inte har de färdigheter som arbetsgivarna efterfrågar.
En arbetstidsförkortning från 40 till 35 timmar per vecka skulle enligt beräkningarna leda till att BNP minskar med 509 miljarder kronor per år och att det då skulle behövas en skattehöjning på i snitt 2 400 kronor i månaden för att täcka upp. Forskningen säger också att kortare arbetstid inte leder till att fler ”delar på jobben” eller att det skulle finnas någon betydande positiv effekt på produktiviteten. Effekterna skulle bli att företagen tvingades höja sina priser om personalen jobbar för samma lön men arbetar färre timmar.
Det svenska skogsbruket lever under förutsättningar som gör kraven på arbetstidsförkortning än mer bekymmersamma. Branschen upplever stor kompetensbrist, både på hög kvalificerad och mindre högkvalificerad arbetskraft. Bristen på skogsmaskinförare är så stor att enskilda företag har startat egna utbildningar för att försöka täcka behovet. Om de befintliga skogsmaskinförarna ska jobba mindre, vem ska ta de timmar som maskinerna står stilla?
Och för till exempel plantering och röjning är vi idag beroende av utländsk arbetskraft för att täcka behovet. Personer som kommer hit för att jobba så mycket som möjligt för att tjäna pengar som de kan ta med sig hem. Ska de jobba färre timmar, och vem ska arbeta de timmar som blir över?
Skogsbruk innebär att arbetsplatsen sällan ligger nära hemmet, med långa restider som följd. Skapar det en större attraktivitet att resa långt till jobbet för att arbeta färre timmar?
Oavsett om dessa tre frågeställningar skulle gå att lösa eller inte, skulle en arbetstidsförkortning innebära ökade kostnader för det svenska skogsbruket. Antingen för att arbete inte skulle kunna utföras eller för att det utförda arbetet skulle generera ökade kostnader på grund av ökad administration och att fler personer skulle behöva utföra samma arbete som görs idag. Ökade kostnader för en bransch som inte har stora marginaler innebär att företagen måste ta ut högre priser.
Sverige har under flera år tappat i produktivitet, konkurrenskraft och välstånd jämfört med viktiga konkurrentländer. Konkurrenskraft och produktivitet är nyckelfaktorer för att skapa förutsättningar för tillväxt och välstånd. En arbetstidsförkortning arbetar emot detta. Idag är det för stort fokus på hur vi ska fördela en krympande kaka. Fokus måste i stället ligga på hur vi får kakan att växa. Vi tillsammans med våra fackliga motparter har möjlighet att bidra till detta under de kommande löneförhandlingarna 2025. Men då krävs att vi skiftar fokus från minskad arbetstid till ökad konkurrenskraft.
Lena-Liisa Tengblad vd Gröna arbetsgivare
Freja Linderstam avtalsansvarig skogsbruk Gröna arbetsgivare
