Det finns goda skäl för regeringen att föreslå en klar lagstiftning till riksdagen för att värna de enskilda skogsägarnas rättigheter och rätt till ersättningar. Det skriver Sverker Liden, jägmästare och skogsägare.
Det här är en debattartikel. Skribenten svarar själv för sina åsikter och slutsatser.
Replik på debattartikeln: Skogsägarföreningarna står bakom LRF i ersättningsfrågan av Paul Christensson, ordförande LRF Skogsägarna och vice ordförande i Södra.
I sin replik på min debattartikel deklarerar Paul Christensson att skogsägareföreningarna står bakom LRFs krav att de enskilda skogsägarna ska ha ekonomisk ersättning när brukningsrätten inskränks men någon närmare precisering av vad det innebär lämnas inte. Jag har några förslag:
Den nu gällande skogspolitiken med frihet under ansvar – ”Riksdagens frihetsmodell”- har varit utomordentligt framgångsrik både ur produktions- och miljösynpunkt. Särskilt om man jämför med 1979 års skogspolitik där skogsindustrin och statsbyråkratin gick till angrepp mot de enskilda skogsägarna med tvångsavverkningar, utdikning och nedhuggning av lövskogar i en särlagstiftning som endast omfattade de enskilda skogsägarna. Det är effekterna av de övergreppen som virkesköparna och Skogsstyrelsen nu fräckt kräver att de enskilda skogsägarna ska betala för genom avsättningar med mera.
Enligt miljömålsberedningen uppfyller Sverige i stort sett de krav på skydd av skog som EU ställer både vad gäller strikt skydd och arealer som undantas från aktivt skogsbruk. Det är en helt annan bild än de lögnaktiga rapporter och beskrivningar av vårt skogsbruk som fördes fram av byråkraterna i Bryssel och vänsterpartierna, som jag ser det. Det finns ingen anledning att gå ifrån ”Riksdagens frihetsmodell” och skapa ny juridisk oreda genom att blanda in Skogsstyrelsen i privata certifieringssystem på det sätt som har diskuterats. Utgångspunkten bör vara att skog ska skyddas, inte att skogsägaren ska bli utan ekonomisk ersättning. Regeringen bör lagstifta mot att Skogsstyrelsen blandar sig i de privata certifieringssystemen eller inte betalar ut ersättning till skogsägare som är certifierade. Det finns ingen anledning för regeringen att stödja oskäliga affärsvillkor från virkesköparna. Regeringen bör dessutom avvisa ett återinförande av obligatoriska skogsbruksplaner.
Ytterligare ett skäl att hålla Skogsstyrelsen på armlängds avstånd från skogsägarna är att man under senare år valt en konfrontativ attityd mot skogsägarna genom att agera utan författningsmässigt stöd, försvårat för skogsägarna att hävda sina rättigheter genom att tvinga skogsägaren att stämma staten i långa rättsprocesser och göra myndighetsutövningen till en juridisk cirkus. Skogsägareföreningarna bör inte agera så att privata avsättningar blir konfiskerade av Skogsstyrelsen utan ersättning. Om de överväger det bör Södra i god tid informera skogsägarna om det så att de kan ta ställning till om de fortfarande vill vara certifierade. Virkesköparna bör dessutom offentliggöra sina prislistor och premier till skogsägarna för certifieringen.
Eftersom vänsterpartierna inte vill stärka egendomsskyddet i grundlagen bör regeringen i lag precisera när ersättning ska utgå till skogsägaren så att det inte överlämnas till domstolar att avgöra med luddiga riksdagsbeslut som grund. Flera reportage visar på hur osäker skogsägarens position nu har blivit med aggressiva myndigheter, oklara ersättningsregler och miljöorganisationer som agerar genom Århuskonventionen.
Det finns goda skäl för regeringen att föreslå en klar lagstiftning till riksdagen för att värna de enskilda skogsägarnas rättigheter och rätt till ersättningar.
Sverker Liden
Jägmästare och skogsägare
