Den aviserade skogsutredningen behöver fokusera på att vara visionär, förtydliga målen, väga målen mot varandra och tänja gränserna för att utveckla skogsbruket inför framtiden. Att vara otydlig leder åt rakt motsatt håll. Det skriver Pär Fornling.
Det här är en ledarartikel skriven av Land Lantbruks ledarskribenter. Land Lantbruk är LRFs medlemstidning och partipolitiskt obunden.
Omläggningen till högertrafik, hösten 1967, föregicks av noggranna förberedelser. Trafikskyltar gjordes om, bussar anpassades, vägmarkeringar kom på plats och en informationskampanj rullades ut. Alternativet hade varit att först genomföra omläggningen och därefter lösa problemen efter hand. Det är väl ungefär så det skulle gått till om gruppen som formar dagens skogspolitik haft ansvar.
Det har blivit legio att först besluta om förändringar och därefter fundera över vad det har för effekter. I synnerhet gäller det frågor kopplade till EU. Det är förstås orimligt att först bestämma om biotopskydd och därefter fundera på vad som händer när markägare förbjuds att avverka på grund av att någon hittat spår av en tretåig hackspett. Skogsstyrelsen gör det enkelt för sig när de överlåter allt till domstolarna. Det krävs väldigt många och väldigt utdragna domstolsprocesser för att få klarhet i vad som gäller. Hittills är resultaten lika klargörande som att spå i kaffesump.
Och nu är det dags för EUs krav på naturrestaurering. Vad det innebär är ett mysterium. Det tycks handla om att omforma enorma arealer till hur de såg ut på 1800-talet. Myndigheterna, i synnerhet Skogsstyrelsen, inser förstås problemen för enskilda skogsägare. De har ju hållit på i långt över 100 år. Vi vet inte vad som sägs mellan skål och vägg, men luttrade tjänstemän borde höja rösten och tydligt peka på problemen, även om det tenderar att vara på gränsen för myndighetens mandat.
Myndigheter har förvisso att tolka lagarna och den politiska viljan, men behöver för den skull inte vara marionetter som dansar varje gång någon drar i snöret. Fast grundproblemet är förstås inte myndigheterna, det är politiker som medverkar i beslut utan att ta fram tydliga konsekvensanalyser. Det är ytterst märkligt.
Ibland blir det inte som man vill, det ingår i spelreglerna, men innebörden i besluten måste i alla fall vara klara.
Eländet tog fart på 1980-talet när de så kallade ramlagarna blev vardagsmat. Man beslöt om en yttre ram som fylldes med innehåll under resans gång. Plan och bygglagen är ett typiskt exempel. Där kom ändå förtydliganden någorlunda fort, tack vare massiva protester för äganderätten.
Nu är vi på väg in i dimman mer än någonsin. Att sopa in frågorna i skogsutredningen är ingen bra idé. De är meriterade till en egen snabbutredning om konsekvenser och rätt till ersättning.
Den aviserade skogsutredningen behöver fokusera på att vara visionär, förtydliga målen, väga målen mot varandra och tänja gränserna för att utveckla skogsbruket inför framtiden. Att vara otydlig leder åt rakt motsatt håll.
Pär Fornling
