För svenskar som inte är specialintresserade av skogsfrågor kan det vara svårt att se vad miljödebatten egentligen handlar om. När folk från tätorterna kommer för att vandra, plocka svamp eller låta barnen leka i en naturlig miljö är det oftast i en skog som också producerar virke. Det skriver Knut Persson.
Det här är en ledarartikel skriven av Land Lantbruks ledarskribenter. Land Lantbruk är LRFs medlemstidning och partipolitiskt obunden.
Det är den brukade skogen som är mest attraktiv för olika fritidsaktiviteter. När folk från tätorterna kommer för att vandra, plocka svamp eller låta barnen leka i en naturlig miljö är det oftast i en skog som också producerar virke.
För svenskar som inte är specialintresserade av skogsfrågor kan det vara svårt att se vad miljödebatten egentligen handlar om. De flesta som besöker en skog för att få lite naturkänsla vill ha en öppen skog som det går att vandra i. Det som eftersträvas i miljödebatten är en skog som inte är påverkad av människor, och den passar sämre för fritidsaktiviteter.
Mitt favoritexempel är Sveriges första nationalpark, Dalby Söderskog. Parken ligger som en liten ö i kanten mellan den mycket bördiga Lundaslätten och betes- och skogsmarkerna öster och norr om Dalby. När parken bildades 1918 var det en betesmark med träd. I länsstyrelsens beskrivning står det att det var ”en pelarsal av ek och bok med grönskimrande matta.” Det är lätt att tänka sig att studenter på utflykt från Lund hade långa picknickar och önskemål om att miljön skulle bevaras väcktes.
När Nationalparken klubbats igenom stoppades avverkningarna och även betesdjuren förbjöds. Drygt hundra år senare har nationalparken helt bytt skepnad. De gamla ekarna har försvunnit, i alla fall som levande träd. Nu består stora delar av området av stora döda stockar som ligger på marken och ganska buskig skog, men det finns också stora bokträd. Bok, alm och ask dominerar, men de stora almträden har dött av almsjuka.
Parken är fortfarande värd ett besök, men av helt andra skäl än när den anlades. Det finns några stigar där man sågat bort en bit av stockarna, så det går att ta sig fram. Men personligen föredrar jag den vanliga skogen där man kan röra sig fritt.
Skog förändras långsamt, men träden växer tills de avverkas, faller i en storm eller blir så gamla att de dör. Att konservera en skog är omöjligt, som allt levande förändras den. När man i dagstidningar kan läsa upprörda krönikörer klaga över att svampmarkerna man besökte för tjugo år sedan har avverkats förstår folk inte att alternativet att allt ser ut som för tjugo år sedan inte finns.
Skogsstyrelsen har nyligen i en rapport granskat skogen som ligger nära tätorter. Man konstaterar att skogen mer sällan än genomsnittet är skyddad, det finns mer lövskog och andelen grova träd är större. Det verkar alltså vara vanlig, brukad skog där man tar stora miljöhänsyn.
Tre fjärdedelar av skogen ägs av privata skogsägare, och det är nog tur eftersom en annan undersökning visat att staten är usel på att sköta skogen som man har skyddat.
Knut Persson
